Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. En gammal vän till Finland och finnarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det gick dock icke så hastigt med den saken som den
hurtige Lukas beräknat, ty en god stund måste de vänta
innan de fingo företräde, och ej utan bäfvan inträdde våra
finnar till den höge mannen, hvilken genast tilltalade dem
och bad dem andraga sitt ärende.
Den högreste, allvarlige och godmodige Pekka tog ett
steg framom kamraterna och talade å allas vägnar.
Finnarna, sade han, sökte konungen, men då denne icke kunde
anträffas, ville de bedja grefven nådigt af höra hvad de hade
att andraga, samt söka hans råd och bistånd i sina bekymmer.
Pekka redogjorde därpå klart och redigt för finnarnas
ställning i de svenska skogarna, omnämnande det stränga
påbudet om finnarnas förödande samt svårigheten för dem att
meddela sig med den svenska öfverheten, då få af dem kunde
begripligt uttrycka sig på svenska språket.
Under det Pekka talade hade grefven blifvit allt mer
allvarlig, och då finnen slutat tog han till ordet.
Svenskarna, sade han, klagade ännu mer på finnarna. De
gjorde mycken odygd hvar de funnos, förödde och brände
skogarna, dödade villebrådet onödigt och fore fram så, att
öfverheten helst ville vara af med dem. I stället för att
odla jorden och göra åker högge de ned skogen och brände.
Därmed kunde ingen vara belåten, och icke ginge de till
bergverken och städerna för att arbeta, som svenskarna,
utan dolde sig i skogarna, där landet icke hade någon nytta
af dem.
Härtill svarade Pekka, att finnarna gjort betydande
odlingar under hans tid och ännu fortfore därmed, oaktadt
de vore ovissa om, huruvida öfverheten tänkte verkställa
det hårda påbudet eller icke. De, finnarna, hade svårt för
att tro på detta, och nu ville de å så väl egna som hela
finnbefolkningens vägnar bedja herr grefven om bistånd
och råd.
»Förr än konungen kommer hem och här blir fred och
ro i landet kommer eder sak icke på tal. Och då sådant
sker vill jag bistå eder i så måtto, att den blir allvarligt
undersökt och ni blifva i tillfälle att yttra eder. Till dess
är mitt råd att ni förhålla eder stillsamt och rättrådigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
