Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. En gammal vän till Finland och finnarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sista blodsdroppen; jag önskar många svenskar vore lika
honom; då vore roligt att lefva.»
»De finnas nog, Mårten,» sade Pekka, »men vi finna
dem icke, emedan vi icke uppsöka dem. Vi lämna icke våra
skogar, och så ofta vi kunna undvika vi svenskarna, och
envisas att icke lära oss deras språk.»
»Ja, så är det,» sade den gamle Ängsjöfinnen; »det finns
mycket godt folk bland svenskarna, men finnarna vilja icke
veta af dem, och därmed skada vi oss själfva. Tiden är
inne för en ändring häraf,» sade han med en suck.
»Ni gå väl icke i dag?» sade Isak då han märkte, att
finnarna vid sin ankomst till hans hem plockade ihop sina
kvarlämnade saker.
»Jo, Isak. Nu skall du hafva mycken tack för oss,»
sade Pekka. »Vi glömma aldrig den vänskap Lukas och du
bevisat oss. Vi återvända nu till våra skogar, där vi ofta
skola minnas eder.»
»Som ni viljen,» sade Isak. »Mig ha ni icke mycket
att tacka för. Nu följer jag eder med båten så långt ni
önska.»
»Här äro skickningar från Lukas,» sade Isak då
finnarna togo afsked af honom. »Adjö nu!» sade han, i det
han satte en ansenlig påse på marken, stötte ut båten och
rodde raskt bort.
Finnarna sågo förvånade på hvarandra. Hade icke Lukas
gifvit dem nog förut? Hvad innehöll väl påsen? Torkad
fisk, bröd och sex präktiga knifvar!
»Å,» sade Pekka sedan han tömt påsen, »du ville ej
hafva vår tack, Isak! Fisken är nog från dig, du hederlige
fiskare. Vi tacka i våra tankar både dig och Lukas. Ni
visste, hvad vi behöfva alla dagar.»
Så delades gåfvorna, hvarpå våra vandrare med raska
steg gingo mot norr.
Modiga genom besittningen af grefvens frisedlar, följde
finnarna numera banade vägar då de lågo i den riktning
som passade dem. Visserligen såg en och annan af de
mötande misstänksamt på de beväpnade finnarna, men ingen
ofredade dem, och efter en vecka hade de hunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
