Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Befrielsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Återigen passerade de byn utan att ha mött någon, och
då de hunnit genom den och nådde skogen gömdes Heykis
och Vappus saker i närheten af vägen.
För tredje gången voro de inne i byn och granskade
där vägen, för att möjligen upptäcka något spår af Vappus
näfverskor. En stund såg det ut som de skulle misslyckas.
Men så fann Pavo ett spår i en från stora vägen afvikande
fägata. Den följdes ett stycke, och så fann man jämte
böndernas spår flera af Vappus, och nu gick man hastigare
framåt förbi gårdar och uthus.
Uppkomna på en liten backe, sågo våra spanare en eld
lysa bredvid ett litet lågt och oansenligt hus.
»Där är svenskarnas badstuga eller torkria,» sade Pekka,
»och där är Vappu.»
Med detsamma sågo de elden förmörkas af en karlgestalt.
»Ah!» sade Pekka och slog upp med handen; »bevakad!
Stugan på slätten! Det ser icke gynnsamt ut för oss, Pavo!»
Denne tecknade med handen en halfcirkel, hvilket betydde,
att man kunde kringgå stugan och få denna emellan sig
och elden.
»Ja,» hviskade Pekka, »vi måste försöka. Från stugans
andra sida till skogen är ej långt, och där ha vi en
rågåker! Låt oss taga skydd af den.»
På knän och armbågar skredo finnarna fram ljudlöst och
spejande. Det var något de voro vana vid från skogen,
fjällen och mossmarkerna.
Inom kort voro de vid stugans bakvägg, väl dolda af
den djupa skuggan. Där lågo de och hörde, hur någon
sof och snarkade, under det en annan gick och sysslade
kring elden.
Då stegen ej längre hördes förstodo de, att den vakande
stod stilla, och af skuggan trodde de sig märka, att han
vände ryggen mot elden, hvarför Pekka försiktigt tittade
fram, och då han såg att mannen satt sig vid elden, hviskade
han till Pavo:
»Nu!»
På en gång rusade finnarna fram, och innan de vaktande
karlarne hunnit försvara sig stodo finnarna med lyfta knifvar
öfver dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
