Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Befrielsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver till andra stranden, som de nådde just som det började
dagas.
»Gud vare lof, hon är räddad!» sade Heyki då Pekka
nedlade Vappu på den risbädd Heyki beredt sig. »Lefver
hon?»
»Ja, Heyki,» svarade Pekka. »Nu skola vi se till, om
vi kunna göra något för henne. Skaffa vatten!»
Skyndsamt blefvo Vappus sår och blånader tvättade och
omsedda så godt sig göra lät, och så lämnades hon i ro.
Pekka och hans kamrater satte sig en bit ifrån henne,.
Pekka och Pavo torkade sina svettiga pannor och sträckte
sedan ut sig på den mjuka, rena sanden. Pekka frågade
nu Heyki, huruvida han förmådde följa dem, om de trängde
djupare in i skogen med Vappu.
»Nej, Gud bättre, Pekka, jag förmår icke nu, ty hela
min kropp är stel och kännes som vore den sönderbruten.»
»Upp då, Pavo! Vi måste arbeta. Hör min plan! Vi
gräfva in en hålgång i denna lösa sand, stor nog att dölja
Vappu och Heyki samt våra kuntar. Göra vi detta väl,
kunna vi hoppas, att de icke bli upptäckta. Om vi visa oss
för svenskarna, skola de förfölja oss och glömma våra
vänner. Raskt till verket!»
Redan ett par timmar därefter voro Vappu och Heyki
dolda i sandhålan och ingången betäckt af en med roten
uppryckt videbuske, så väl planterad i den fuktiga sanden,
att det omöjligt kunde upptäckas att den icke varit växt där.
»I lagom tid!» hviskade Pavo och pekade på andra
stranden.
Där stod uppe på den branta älfstranden en hop bönder
och samtalade, under det ett par gingo vid vattenkanten
och forskade efter finnarnas spår. Kort därpå stannade de
och pekade utåt älfven. Flera af bönderna kommo nu till,
och man såg dem göra häftiga åtbörder. Snart sågos de
gå upp till dem som stodo uppe på älfbrinken, där en lång
öfverläggning syntes försiggå. Slutligen drogo de bort.
»Ah!» sade Pekka och skrattade lågt. »Bra, Pavo! De
tro, att vi haft båt och rott nedåt älfven. Vi äro sålunda
fria för förföljelse af dem. Och villrådiga synas de vara,
om vi haft Vappu med oss eller icke. Troligen gå de nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
