- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
129

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Elgskyttarna.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pekka!» sade han och räckte honom med ett godmodigt och
vänligt uttryck sin stora hand.

»Tack!» sade Pekka. »Jag har redan i två dagar
väntat få se finnar i denna trakt; nu känner jag mig
lycklig.»

Med detsamma lät Pekka höra en skarp hvissling, så
skarp, att åsarna upprepade den.

»Du har följe,» sade Munter.

»Ja, jag har nu ett par år haft följe,» blef Pekkas svar.
»Men hur känner du mig, Munter? Jag har aldrig hört
talas om dig.»

»Om mig! Det kan jag nog tro. Jag har icke heller
varit länge i de svenska skogarna och icke heller varit
något omkring. Men dig har jag nyss hört talas om och
vet, att du gått med bud från värmlandsfinnarna till kungen
i vår. Du är välkommen till oss, Pekka. Vi östfinnar veta
litet om er där långt i väster.»

En svag hvissling hördes nu. Den besvarades af Pekka,
och snart kom Pavo till stället.

»Här ha vi funnit en man af vår stam, Pavo, som
välkomnar oss.»

»God dag!» sade Munter till Pavo, som med förvånade
blickar betraktade honom.

»God dag igen!» sade Pavo. »Är det skyttar i
skogen?»

»Ja, Pavo, jag hade samma ärende till elgarna som ni.
Flockens tillhåll kände jag till, och var på väg att söka
upp den då jag fick höra edra hundar och elgen kom
springande emot mig, då jag fällde honom med en kula midt i
bröstet.»

»Den kulan torde du kunnat spara på, Munter,» sade
Pavo litet spetsigt; »Pekka hade ju redan skjutit.»

»Ja visst,» sade Munter, »men det visste jag icke då,
och dessutom löpte elgen raskt.»

»Bra som det är nu, mina vänner,» sade Pekka. »Vi
få nu se till att få huden af elgen, så både vi och hundarna
få oss något till lifs.»

Männen togo genast till med att flå och stycka elgen,
och för så vana jägare tog detta icke lång tid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free