Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Pavo återfinner sin far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räckte fram en pung fylld med tobak. Pekka stoppade
först sin pipa, tog så tobakspungen, vände den på alla sidor
och sade:
»Den där är ej gjord här nära vid.»
»Däruti har du rätt, Pekka. Jag tog den för länge
sedan efter ett nappatag med de polska papisterna. Jag
var med för att samla ihop de döda, och då föll pungen ut
från en skjuten polacks rockficka. Den var grann då, nu är
han sliten, men stark; den håller nog ut min tid.»
En stund därefter sade Ram, att ville någon gå med
honom ut och fiska, vore tiden inne nu. Det vore nog, om
en passade elden.
Pavo var genast färdig för fisket, och så drogo de af
till den närbelägna sjön. Pekka blef ensam.
Som vanligt, försjönk han i tankar; men det hände, att
han ock uttalade dem, sig själf ovetande. »Jag kan ej minnas,
hvar jag sett Ram förut, eller är det någon annan han
liknar då han går och då han ser sig omkring. Jag kan
ej reda, hur med den saken förhåller sig, men bekant
förefaller han mig.»
Så frasade det till inuti furan. Pekka flög upp och
ryckte ned Rams stängsel, och nu slog lågan fram. Elden
hade fattat i furan. En burk vatten som Pekka kastade
öfver den släckte elden ögonblickligen. Nu måste han tända
den igen och göra allt i ordning så som Ram gjort förut.
Då satte sig Pekka igen, men nu voro hans tankar åt
annat håll. »Undrar allt hvad Vappu kan hafva att säga
mig; troligen ingenting. I alla fall skall jag väl gå däråt,
om jag lefver då. Ja, hvem vet?»
Så sjönk solen bakom bergen, och då kommo fiskrarne
hem. Pavo kom genast till Pekka. »Ram,» sade han, »har
funnit en bra plats här i urskogen. Sjön är full af öring,
och vi ha fått många. Nu vill jag byta af dig här vid
rökningen, Pekka, om du vill göra något annat.»
»Nej, Pavo; vi hjälpas väl åt,» sade han leende.
Så säflig Ram än föreföll, var han dock denna gång rask,
ty snart kom han bärande med flera stora kokta öringar och
tre fullstora läffsor[1], sådana finnarna brukade innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
