Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. Det tappade spåret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppslagna fnösksvampen, med märken efter hennes synål,
satt där just som väntande på de små fingrarna.
Pekkas och Pavos ögon möttes: båda saknade tydligen
sin lilla skyddsling.
Munter och Ram hade, sedan de afkastat sina bördor,
genast gjort en tur omkring holmen och tagit den i
betraktande. Då de återkommo sade Munter, att den platsen
ville han åtaga sig att försvara mot tio röfvare, så väl låge
den till, och här skulle dröja innan han blefve uthungrad,
ty vatten fanns rundt om och fisk stod så talrik bland
stenarna, att man kunde fånga den med händerna. »Se!»
sade han och kastade en tämligen stor lake på marken; »den
tog jag med handen.»
»Jag har alltid känt mig trygg här,» sade Pekka, »ty
med skydd af strömmen och skogen har man ock god tid
för återtåg. Det går ej fort att vada öfver strömmen; man
hinner godt komma undan öfver andra flodgrenen, i fall
man ser öfvermakt emot sig, och säkra vakter ha vi uti våra
hundar: ingen skall öfverraska oss.»
Blott en dag hvilade Munter och Piggen öfver på Pekkas
holme. Under tiden hade man rustat om i stugan och satt
proviantförrådet, som till största delen bestod af mjöl och
salt, i godt förvar. Likaså lämnade de aftagande en del
af sitt krut och bly kvar. De skulle ha mer med då de
återkomme.
Man hade enats om, att Pekka och Pavo skulle följa
de hemåtgående så långt tillbaka som till den bergkulle
hvarifrån Pavo sett de två rökarne. Ram skulle stanna på
holmen jämte den yngre hunden. Han skulle samla så stort
matförråd han kunde och för öfrigt icke aflägsna sig för
långt från stället. Med denna öfverenskommelse skildes man
ifrån honom.
Fri från sina tunga bördor, gick man nu raskare. Man
var fri och ledig, tyckte man. Samtalen vid rasterna voro
mer lifliga, och Piggen höll målron vid makt.
Intet störande inträffade, och efter ett par dagar var
man vid kullen. Man skildes där under önskan om ett
snart återseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
