Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. Det tappade spåret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jo ibland,» sade Pekka leende. »Men läggen bort
edra bössor! Vi äro vänner, finnar så äkta som ni.»
Under detta samtal hade Pekka och Pavo hunnit nära
intill finnarna, bortlagt sina bössor och kuntar och satt sig.
»Vi hafva, ledda af er eld, den vi sågo röken af för
några dagar sedan, gått för att uppsöka er. Tron icke, att
vi äro edra fiender. Edra och alla finnars vänner äro vi.
Vi söka egentligen Nila Haakasett. Ehuru han icke kan
bo så nära denna trakt, torde ni dock kunna säga oss, hvar
vi skola finna honom.»
»Hvarför söker ni Haakasett?»
»Vi hafva hälsningar från hans bror Bertil och hans
lilla Gretti.»
»Har ni?» sade mannen glad, i det han bortlade sin
bössa och gick intill Pekka. »Då har ni funnit honom.
Här står han och välkommen!» sade han och räckte Pekka
handen.
»Å!» sade både Pekka och Pavo, helt öfverraskade.
»Lyckan har då varit oss blid. Men hur kan du bo så långt
i söder? Bertil utvisade en plats längre mot norr och öster
såsom din sved.»
»Det var så,» sade han, »men platsen var dålig, och
ännu sämre grannar hade vi, ett röfvarpack, som stal våra
kreatur och brände för min granne. Vi ha därför flyttat
hit, där vi funnit det bättre och hafva grannar både mot
norr och söder, och nu i år äfven åt väster, där en släkting
till mig, Jernsätt, slagit sig ned. Nu gå vi fram till mitt
pörte, där ni skola hvila och framföra hälsningarna från
Bertil.»
Det var icke svårt att märka, att de hitflyttade finnarna
lefde i största armod under det de byggde sitt nya hem och
höggo den nya sveden.
»Vi uppehålla oss nästan uteslutande af fisk,» sade de;
»vi ha föga tid att skaffa vildt, men våra grannar i söder
hjälpa och understödja oss mycket. De ha hjälpt oss att
timra, men ha nu gått hem för att bärga sin skörd och
komma sedan åter. Värst för oss var, att vi miste
kreaturen, men Gud gifver oss nog hjälp,» tillade Haakasett
förtröstansfullt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
