Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 35. Fiskhuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och liksom för att bestyrka detta, förnams i detsamma
ett ljud som någon skulle plaskat i vattnet helt nära våra
spejare. Riktigt! Där kommo små vågor ut från den tvärt
stupande bergväggen. Det plaskande ljudet blef starkare,
och så blef en båt synlig. I båten voro två män. Den
ene rodde, och i denne, igenkände våra spejare Smale Hans[1].
Den andre satt i bakstammen.
»Ro nu först ut till stenarna, där vi ha näten, och
sedan nedåt bäcken, där vi ha fiskhuset, och rappa dig!»
sade han vresigt och hotande.
Båten, som passerade helt nära våra finnars utkiksplats,
hade knappast hunnit utom hörhåll förr än Pekka hviskade
till Pavo: »Till fiskhuset!»
I språngmarsch ilade de dit. Pekka kastade sig ned
mellan några buskar för att andas ut, och Pavo följde
exemplet.
»Hur menar du nu, Pekka?» frågade han, i det han
såg om låset på sin bössa.
»Vet icke bestämdt, Pavo; vi få se, hur det faller sig;
men bössorna bruka vi icke.»
Härvid reste sig Pekka till hälften, eller så att han
hade rent synhåll en bit uppåt bäcken, därifrån båten var
att vänta.
»Skär och vrid i all hast några björkvidjor, Pavo!
Kanske komma vi att behöfva dem.»
Hvartill vidjorna skulle begagnas, förstod Pavo mycket
väl, ty han såg gladt på Pekka och hviskade:
»Du ämnar fånga dem?»
Pekka nickade. »Raska dig! Jag hör årslagen, Pavo.»
Snart blef båten synlig. Karlarne däri hade ömsat
plats. Smale Hans stod nu i bakstammen och sköt båten
framåt, under det den andre karlen satt på midttoften med
bössan i händerna, färdig att begagna den hvilket
ögonblick som helst. Det var en fullvuxen karl, som höll sitt
hufvud högt och lät sina blickar flyga omkring. Då båten
stötte mot stranden satt han ännu stilla, under det Smale
Hans drog upp den på land. Karlen tycktes med möda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
