Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Fiskrarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Å, vi äro väl icke bland papisterna och deras svarta
följe nu heller.»
»Sant, men ni är bland skogsbor och jägare, och i den
här marken äro de lika sluga som svartrockarna därute i
Tyskland.»
»Ja, det är det vi få se,» sade Pil. »Kan ni snoka upp
Vargens håla, så skall jag gifva dig rätt.»
»Ha, ha! Den ha vi funnit redan för ett år sedan, så
icke behöfva vi din hjälp för att få reda på den, och icke
heller hvarken på gamla utgången uppe på berget, eller
öppningen åt sjön, eller nya vägen.»
»Djäflar!» mumlade Pil. »Någon af de våra har förrådt oss.»
»Å nej! Ni ha förrådt er själfva. Men vi finnar gjorde
er intet förr än ni plundrade och brände för oss, och så
gaf ni er ut för att vara finnar för att reta svenskarna mot
oss, och nu kan du lita på, att vi finnar icke gifva oss förrän
vi tuktat er alla.»
»Ja, du har godt af munnen nu, liksom förr i världen,»
sade Pil, »men det är icke slut än. Vargen har många
tänder i behåll, och ni lära nog få känna dem.»
»Nu härifrån!» sade Pekka då den andre fången återfått
sansen. »Gå förut till vår lägerplats, Pavo!»
Man lossade på den fängslade röfvarens fotbojor. Han
tillsades följa Pavo, och själf ställde sig Pil bredvid honom.
Pekka och Piggen, beväpnade med hvar sina två bössor,
slutade tåget. Vid lägerplatsen stannade de, och fångarnes
bevakning anförtroddes åt Pavo, under det Piggen och
Pekka begåfvo sig till utsiktsplatsen, där de hade ett långt
samtal.
Då skymningen var nära gick Pekka med Rakki, och
snart därpå lämnade äfven de andra karlarne lägerplatsen
på bergstoppen. Pekka begaf sig till fiskhuset för att möta
Smale Hans.
Där måste han vänta till långt fram på dagen, innan
Hans blef synlig. Pekka visade sig strax och tog vänligt
emot honom. Hans syntes orolig, och då Pekka frågade
honom, om han sagt att fiskrarne skulle stanna vid sjön,
berättade han, att Jämten blifvit arg och befallt honom
genast begifva sig till sjön och tillsäga karlarne att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
