Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 42. Minor och kontraminor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de ladda om. Gif akt!» ropade han. »Full salva mot muren,
och visa er sedan ett ögonblick?»
Genast dundrade skotten ur alla gevären. I ett nu voro
alla röfrarnes hufvud synliga of van skyddsmuren, och Vargen
färdig att slinka ned till båten.
Beräkningen slog fel, ty från muren på skäret kom ej
något skott. Allt förblef tyst, endast en röd lufva viftade
hånande några tag ofvan dess kant. Nu sade äfven Jämten:
»Djäflar!»
»Eller soldater,» sade Småländingen.
»Ladda!» kommenderade Vargen och stampade i marken.
»Det tycks som här blir allvar,» tillade han. »Jag skall
ändock få se, hvilka ni äro där bakom muren. Upp på
berget!» sade han och aflägsnade sig.
»Passa upp alla man!» sade Jämten. »Så snart en
bössmynning synes sticka fram där borta på skäret, så skjut!»
På Munter och hans män däruppe på berget verkade
skotten nere vid sjön lifvande, och några af bönderna visade
håg för att rusa dit.
»Stilla!» sade han; »det blir nog vår tur. Hållen eder
färdiga!»
Äfven hos Piggen blef lif i bönderna, men då Piggen
satt kvar på stubbroten där han slagit sig ned, lugnade
de sig.
»Äro ni roade af att slåss, kan ett par af er få gå
upp till Munter. Jag tänker det börjas snart där,» och så
ifriga voro bönderna, att ett par af dem verkligen begåfvo
sig af.
»Djäken anamma!» sade Piggen då salvan dundrade
och ekot upprepade den. »Det här blir trefligt; jag önskade
vara med! Men vi få nog roligt, vi ock.»
Som nämndt är, stod Munters folk uppstäldt i en
halfcirkel, i beräkning att kulans invånare skulle visa sig i deras
närhet. Vid halfcirkelns midt stodo Munter och Pekka
uppmärksamma och skjutfärdiga bakom sina skydd. Hastigt
rusade både Rakki och den unga hunden, som nu åter slutit
sig till Pekka, fram mot en liten torr fura. Där stannade
de helt förvånade och obeslutsamma, och både Pekka och
Munter samt deras män upptäckte nu det förvånansvärda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
