- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
199

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 42. Minor och kontraminor.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sina pipor, men röfvarpackets vattenledning hade utspanats.
Den var gräfd från bäcken och sedan skickligt öfvertäckt
med virke och mossa, så att få, om ens någon, skulle kunnat
upptäcka den, så framt icke Piggen händelsevis fått höra
ljudet af det sorlande vattnet.

»Ha ni icke hört något ljud inifrån hålan, eller ha ni
märkt, om någon sökt upplyfta luckan,» sporde dem Pekka.

»Nej.»

Därpå förtäljde han hvad som passerat uppe på berget,
samt huru där var anordnadt, och Piggen gissade, att han
under natten nog skulle få höra något.

Pekka förmanade dem att vara vaksamma, hvarpå han
sade sig vilja gå bort för att träffa Pavo och Ram, för
hvilka han ej var utan oro, sedan han hört bösskotten på
morgonen. Han kom dock snart tillbaka till Piggen och
»omtalade med tillfredsställelse, huru han sett Eams
förskansning. Den hade nog skyddat deras vänner.

Då Vargen sett sin utgång på berget bevakad af en
ansenlig skara skjutfärdiga män, hade han stängt
ingången till hålan, skyndat ned till sitt folk och omtalat
hvad han sett. De kunde då ej undgå att erkänna, att en
verklig fara hotade dem, och att de hade ett anfall att vänta
af bönderna, som stodo på berget och nu kände till
ingången. Anfallet fruktade de icke, ty då ingången och vägen
ned till hålan voro ytterst smala, kunde de blott anfallas af
några få, och mot dessa kunde de lätt försvara sig. Men
det kunde hända, att någon af dem blefve dödad eller satt
ur stånd att försvara sig, och de hade ju redan förlorat två
stridbara män utom den odågan Smale Hans, ty att dessa
vore fångna eller fallna därpå tviflade de icke längre.

De måste spara sig alla för att komma ur detta
trångmål. Att börja med skulle de tillsluta uppgången till berget,
så att de blefve skyddade från anfall därifrån. Att
tillstänga den gången vore lätt och toge blott en kort stund.
Därpå rådgjordes och undrades om, huru bönderna skulle
kunna göra dem någon skada; röka ut dem kunde de icke,
ej heller anfalla dem från sjösidan. Visserligen kunde de
timra flottar och försöka, men uppgången till hålan vore
svår och trång. Där skulle bönderna komma till korta, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free