Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 43. Underhandlingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De båda bönderna klefvo upp på en stock för att kunna
se Småländingen medan de underhandlade.
»Gifven er, edert röfvarpack, eljes skola vi svälta er
tills ni bli tunna som ett räfskinn!» sade den myndige Per
Helsing.
»Ja, så kan du säga, men hvad få vi, om vi lämna eder
jäntorna?»
»Springa gatlopp, mista nacken eller svälta ihjäl, det
få ni, hvilket ni vilja, om ni ej godvilligt låta jäntorna
komma ut.»
»Det var klen betalning för två vackra jäntor!» sade
Småländingen spefullt. »Men icke tänker jag stå här och
taga ovett af eder. Ni yfvens öfver eder öfvermakt, men
jag har varit med då öfvermakten fått vika. Sådant kan
ske en gång till. Tala därför ej om gatlopp, mista nacken
och bli utsvälta. Hur mycket vi ha att äta, det veten I
icke, men ungefär hvad ni ha, det veta vi. Vi veta ock,
att det går bra att slåss med tom mage, och så manstarka
ni äro, komma ni nog att stanna i skogen många utaf eder.
Lägg därför bort de stora orden! Ni ha kommit som
tjufvar om natten öfver oss för att återfordra ett par
kvinnfolk. Vi ha ej nekat att låta dem gå, men också vi vilja
gå i frid och med full packning såsom fria män.»
»Hå hå, Småländing!» sade Munter, »nu hugger du till
väl mycket! Men hvar är då Pekka?»
»Här!» svarade denne. »Jag har hört mannen där inne
tala, jag har äfven hört hvad ni andra sagt, och nu vill
jag säga eder min mening. Om vi öfvervinna de i hålan
inneslutna männen, eller om de lyckas slå sig igenom, vet
ingen med visshet, ehuru jag och de flesta af oss tro, att
våra motståndare omöjligen kunna undkomma oss. Men
innan dess skall flyta mycket blod och många lik stanna i
skogen. Hvarför skola vi så ställa till, då vi ha lag och
öfverhet att lita oss till? Jag menar, att om männen i
hålan nedlägga sina vapen och godvilligt följa oss till
öfverheten, må den döma hvad de förbrutit. Det tillkommer
icke oss förr än vi angripas. Hvad de unga kvinnorna
angår, säger sig själft, att de på samma gång männen sträcka
gevär bli fria.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
