Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 45. Hur Vargen fångades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Troligen äro alla röfrarne i böndernas händer,» sade
Pekka, »efter ingen ved synes till.» Båda männen hoppade
i detsamma till vid en gäll hvissling, finnarnas vanliga
samlingssignal; den kom från andra sidan berget, från Pavo.
Ögonblickligen hoppade båda i båten och rodde däråt,
föraktande den ögonskenliga lifsfara de utsatte sig för om
hofvarne ännu hade något eldvapen, som de ej lämnat ifrån
sig. Båten drefs skyndsamt fram utmed berget, passerade
den farliga öppningen och befann sig om några ögonblick
hos Pavo, hvilken strax, vig som en ekorre, hoppade uti den.
»Skynda utmed stranden! Jag såg små vågor där och
hörde plaskande och därpå skyndsamma steg: någon söker
undkomma.»
Båten framdrefs med kraft och under tystnad. Snart
var man vid stället och kunde, trots mörkret, skönja en
mörkare strimma på strandstenarna, som om någon där gått
ur vattnet. Finnarna hoppade hastigt i land, kastade sig
ögonblickligen till marken och lyssnade. Lika hastigt sprungo
de upp och togo vägen rätt in i skogen, ty alla hade hört
ljudet af en springande.
»Sök, hundarna mina!» sade Pekka.
Alla tre hundarna gingo genast på spåret så fort
männen förmådde följa dem, och så fortgick det en god
stund tills de hunno en glesare mark. Då ropade Pekka:
»Hussa! Hussa!» och så störtade hundarna fram som
utskjutna pilar. Inom en liten stund hördes deras lifliga skall,
åtföljdt af svordomar och förbannelser.
Likt löpande elgar sprungo finnarna fram och sågo en
man ursinnigt försvara sig mot hundarna. Utan att hejda
sig rusade finnarna rätt på mannen, en framsträckt pistol
klickade, och ögonblicket därpå tumlade alla om på marken.
Där låg den flyende mannen, fasthållen af tre par kraftiga
näfvar.
»En stark vidja, Pavo!» sade Ram.
»Behöfs icke,» svarade den fasthållne; »jag gifver mig.»
»Vargen, så sant jag lefver!» utbrast Ram. »Den jakten
var värd sina modiga fem marker krut och dubbelt så
mycket bly. Behöfver du ingen vidja? Jo du, det är just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
