Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 47. Hos gamla bekanta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom i glädjen. Det var Anttis yngste son, hvilken nu
var här för att hämta Pekka. Öfverheten och far hade
sändt honom; han skulle strax följa, ty finnarna ville ej gå
förr än Pekka kom. Danskarna kunde komma nu när som
helst, och Pekka måste skynda.
Pekka log åt gossens ifver och bad honom lugna sig
tills han fått rådgöra med sina vänner nordfinnarna.
När Pekka hvilat en stund kommo de äldre finnarna
och togo honom med bort till några resliga Dalbykarlar,
som voro här för att rådgöra med finnarna. Pekka märkte
med glädje, att den förut rådande illviljan mellan
Dalbykarlar och finnar nu ej visade sig. Den gemensamma faran
hade kommit dem att glömma sina inbördes strider, och de
hade nu beslutit sig för ömsesidigt bistånd.
Dalbykarlarna, som väl kände till det förtroende och
den aktning Pekka förvärfvat sig bland finnarna, vände sig
genast till honom och meddelade, att de beslutit draga ut
mot fienden. För att kunna skydda sina grannar i söder
hade de af öfverheten fått befallning att bygga en skans
vid en tvärt stupande hed, där den stora älfven försvarade
ena sidan och Branäsberget den andra. Nu vore de här
för att tala vid finnarna, om de ville förena sig med
Dalbyfolket.
Härtill svarade alla finnarna ja, men bådo Pekka säga
sin mening.
Han sade sig icke känna till markens beskaffenhet där
skansen skulle anläggas, men de hade ju den erfarne gamle
soldaten Ram, som nog varit med om många sådana
arbeten. Jämte några finnar borde han biträda med så väl
anläggningen som försvaret af skansen. En annan del af
finnarna borde stanna i skogen och underrätta Dalby karlarna,
då danskarna vore i antågande, utan att oroa dem. Ty
komme de i större antal, mäktade finnarna icke motstå dem;
men utsände de små afdelningar att bränna och plundra i
finntorpen, då borde de vara nära för att försvara torpen
och nedgöra fienden.
»Finnen slåss bäst i skogen,» sade han, »och ni ha ju
tappra och erfarna män ibland er. Här är ju Rynoinen i
Afundsåsen, som endast med sin drängs bistånd slagit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
