Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 48. Ole Fjældstuens tjäderjakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han syntes mig vara en man för skogen, icke god att
nappas med.»
»Nej,» sade Antti, »jag slåss hellre med de andra tre
på en gång än med den; helt säkert är han norrman. Hur
menar du, Pekka, att vi skola kunna komma åt dem?»
»Vet icke, men nu skola vi följa dem och se till, hur
vi kunna ställa.»
Med hundarna några steg framom sig gingo våra
spejare strax nedåt vägen, tagande samma kosa som de
förutgående danskarna. Rakki gaf nu tecken, att något var på
färde; de gingo därför tysta och försiktigt fram, färdiga att
bruka sina bössor hvarje ögonblick. Liksom på kommando
stannade finnarna.
»Kunde tro att så var, Rakki! Här ligger danskarnas
packning; de återvända hit redan i kväll,» sade Pekka
leende.
Efter denna upptäckt drogo finnarna sig en smula
tillbaka och dolde sig i ett tätt vindfälle, dock så nära, att
de kunde både se och höra hvad som tilldrog sig vid den
plats danskarna utsett till nattläger.
Redan innan skymningen inföll hördes de komma återr
och snart blefvo de synliga. Pavo lade sin hand på Pekkas
axel då han märkte, att männen blott voro tre.
»Stilla!» hviskade denne utan att röra sig.
Danskarna voro helt sorglösa, talade högt och tillsade
en som till utseendet skilde sig från de andra två att rusta
till nattlägret, hvilket han, utan att deltaga i samtalet,
gjorde både raskt och väl.
Solen var ännu icke fullt bakom bergen då de två
männen kastade sig raklånga på granrisbädden och sträckte
ut sig, under det de njöto af värmen från den nu
uppblossande elden. Den tredje, som hittills gjort allt arbete
ensam, var nu i färd med att tillreda aftonmåltiden.
»Det är ett hundlif ändå här i Norge,» sade den
rödlette mannen. »Vore vi nu i Tyskland, låge vi under tak
och hade det godt vid ölkrusen och köttfaten.»
»Ja,» svarade den andre, »det är så; men vi komma
snart in i Sverige, där vi nog skola taga igen skadan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
