Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 49. Vid Eda skans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart började gevären smattra, det glimmade till bland
småskogen midt för finnarna, och de hörde en befallande
röst kommendera: fyr! Nu smattrade det utefter hela
skottgrafven. Med undantag af de gamle, blefvo våra finnar
helt villrådiga. Men så sågo de en hop män komma
springande emot sig, och då förstodo de, att det var danskarna
som stormade fram. Innan våra sentänkta finnpojkar hunno
skjuta voro de försvunna.
Men nu dundrade både Pekkas och Anttis bössor, och
så svarades från danskarnas sida med skott på skott, och
man hörde jämmer- och ångestrop i skottgrafven. »Titta på
marken, pojkar!» sade Pekka, och då kunde Pavo se, hur
ett hufvud stack upp ur gräset. Nu sköto både han och
Matti och så utefter hela liinien. Rök böljade fram och
åter, kulorna hveno, och kanonerna dundrade så, att
finnpojkarne aldrig tänkt sig något sådant.
»Det här var roligt, Pavo,» sade Matti; »ladda på och
skjut! Snart finns väl ingen dansk mera i lifvet.» Nu
hördes ett starkt dån, och tätt bredvid skottgrafvens ände
bröt en ryttarhop fram, men försvann snart ur finnarnas
åsyn. Det blef för ett ögonblick tyst utefter hela
skottgrafven, och så ljöd: »Alla man upp ur grafven!» Nu
kommenderades ställning och laddning och så fyrsprång, ty
danskarna höllo på att kringgå dem.
Fienden visade sig nu äfven på ett annat håll. Man
skyndade fortast möjligt däråt, och då man hann fram sågos
danskarna ligga utsträckta bakom skydd af stenar och buskar,
därifrån de nu besköto de anstormande svenskarna.
Rollerna voro således ombytta. Man sköt, kastade ned sig på
marken, laddade och sköt, och så sprang man en bit, för
att göra om det samma igen, allt under det kulorna hveno
kring öronen. Ingen ville vika. Slutligen reste sig
danskarna i ordnade led, och nu kämpades man mot man.
Pekka och Antti slogos sida vid sida. Dessa kraftiga
män kunde ingen motstå. Men fällde de en, stod där en i
stället, och Pekka kunde icke undgå tänka, att med detta
kunde han icke hålla ut länge. Just som han kände sig
ur stånd att försvara sig längre hörde han samma dån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
