Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 52. Löst gåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag till så högt, att människorna sågo på mig: jag fick se
Ebba. Hon såg ock mig och kom vänligt emot mig, i det
hon ropade:
»Så roligt, så roligt att du är här, Vappu! Men så
ledsamt på samma gång! I dag är Fabians bröllopsdag,
och just nu resa vi. Du hinner ej komma med.»
»Fabians bröllopsdag ?»
»Ja, så lyckligt för honom! Han får en sådan rik och
förnäm fru, som konungen själf gifvit honom. Pappa,
mamma och hela släkten äro så glada, så glada. Nu komma
vi alla ur fattigdomen och få bo kvar här i Sverige. Men
hvad går åt dig, Yappu! Du är ju blek som ett lik. Hvad
skall jag göra åt dig? För Guds skull, Vappu, hur är det
med dig?»
Då Ebba sade mig, att det var Fabians bröllopsdag,
stannade mitt arma hjärta och jag var nära döden. Jag
trodde jag skulle segna ned. Kunde Fabian svika mig?
Ah, han blir rik, hviskade den onde anden i mitt öra, blir
förnäm och blir en hög herre. Vappu, du är blott en
bondtös från vårt fattiga land. Gå hem till dina kor och getter,
till din gamla grå stuga! Hvad har du här att göra i
denna granna stad, du toka! — Fröken Ebba hade fattat
mig om lifvet och höll mig uppe, och ännu en gång ropade
hon med gråtande röst:
»Hvad skall jag göra? Svara, Vappu!»
»Är Vappu sjuk?» frågade Grills, som fått se och
närmat sig oss, och då kvicknade jag till.
»Nej, nej, icke nu!» sade jag och rätade upp mig, under
det jag kände, hur svetten flöt utför mina kinder och en
dödskyla skakade mina lemmar. »Det är öfver nu. Var ej
orolig, Ebba! Mig fattas intet. Jag blef bara glad åt hvad
du sade mig; nu går jag hem till mig en stund, så är jag
strax kry igen.»
»Gud vare lof, Vappu! Jag blef så rädd, att du var
sjuk, så jag glömde skynda mig, ty de mina vänta. Vagnen
är framme. Adjö med dig! Så snart vi komma hem söker
jag upp dig.»
Det var lyckligt, att Grills händelsevis kom att gå den
väg där vi stodo, ty sedan Ebba lämnat mig kände jag mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
