Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 53. Det felande namnet.
- 54. När kasarna brunno.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
54. När kasarna brunno.
Sedan Pekka och de andra finnarna af Vappus vänner
fört hennes stoft till jorden och återkommit till Kymensjön
inträdde vintern med barfrost, lade is öfver alla vatten och
gjorde det lätt att färdas öfver allt. Nu läto ock danskarna
åter höra af sig. Mindre flockar kommo öfver gränsen och
plundrade enstaka byar och gårdar. Äfven i finntorpen
gästade de. Budkafveln kom åter till Kymen: finnarna
skulle vara på sin vakt och hålla vårdkasarna i godt skick.
Eldar och rök från bergens toppar skulle kalla dem dit de
behöfdes.
Man gick dagligen beväpnad och vågade icke lämna
gårdarna, och hvarje stund höll man ögonen åt bergstopparna.
Något allvarligare arbete vågade man icke företaga. Tiden
blef därför lång för de gamla arbetsamma karlarne.
Ungdomen däremot tog dagen gladt.
Gretti hade efter Vappus död flyttat till Antti och där
helt och hållet slutit sig till Pavo. Man såg dem dagen
lång utföra småarbeten eller leka, och under kvällarna sutto
de och hörde på då Pekka läste. Men dess emellan lärde
Pavo Gretti och de andra unga finnarna läsa. Detta tillgick
på det sätt, att man af näfverlappar förfärdigade sig
bokstäfver och af dessa bildade ord. Nöden är en god
uppfinnare, och då den tidens finnar saknade böcker, hjälpte
man sig dem förutan så godt man kunde.
Hvad som tilldrog sig utanför finnarnas område, därom
saknade de all kunskap, och det var äfven därför man med
stor undran en dag upptäckte, att någon kom körande öfver
isen och höll kosan på Anttis gård. Glädjen minskades icke
då man igenkände Matts i Träskog och hans son. Den blef
dock mindre högljudd då man såg, att sonen saknade sin
ena arm och för öfrigt vanställdes af flera ärr i ansiktet.
Han hoppade dock raskt ur släden, gick hastigt fram och
hälsade finnarna.
Då de första hälsningarna i säflig tystnad, som bruket
var hos finnarna, hunnit undanstökas och svenskarna blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0281.html
