- Project Runeberg -  Pekka Huskoinen /
268

(1895) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 54. När kasarna brunno. - 55. På Värmelns strand.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Därmed lämnade finnarna bönderna, som lyssnat till
hans tal och nu gjorde som han ville.

Då Pekka anlände till skogsdungen utställde han sina
män och tillsade dem, att blott hvarannan finge skjuta. De
skulle sikta på hästarna. Skulle därefter danskarna rusa in
i skogen för att nedgöra finnarna, skulle de låta dem
oantastade lämna vägen. Först när de väl vore inne i skogen
och snön, där de saknade fotfäste, skulle de andra skjuta
och sedan bruka yxorna, om icke pardon begärdes.

Finnarna behöfde ej länge vänta på fienden, ty snart
förnams buller och hästtramp, och där kom en hel rad slädar,
fyllda med män som höllo sina vapen i händerna. Där voro
fyra, fem i hvar släde. Flera slädar hade kört förbi finnarna,
och Pekka blef orolig. Men nu small det för bönderna, de
första hästarna störtade, och fienderna hoppade ur sina slädar»
Då small det för finnarna utefter hela linien, och häst efter
häst störtade. Danskar och norrmän besvarade salvan med
ett hurrarop. Men med detsamma störtade bönderna fram
och svarade med ett gräsligt hämndeskri. De döda och
sårade hästarna som belamrade vägen, jämte den djupa snön,
gjorde det omöjligt för fienden att i hast ordna sig. Pekka
lät nu de andra finnarna skjuta, och därvid föllo flera män.
De andra togo till flykten, kastade sig i de slädar hvilkas
hästar ännu voro oskadade, och några minuter därefter voro
de försvunna. Endast bönder samt några döda och sårade
fiender voro jämte finnarna kvar.

55. På Värmelns strand.


Segern var lätt vunnen, och man stod just tvehågsen,
om man skulle våga tro, att faran redan vore öfver. Då
kom den svenske officeren i spetsen för en stor skara bönder
och ett antal finnar. De hälsades med hurrarop. Man
fruktade icke längre, att fienden skulle återkomma, och skulle
så hända, kände man sig trygg. Så snart officeren fått del

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pekkahus/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free