Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Straffrättstheorien och Penitentiärsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inneboende förnuftsenhet den sedliga verldens objektiva
gestalt, en sedlig verldsordning, ett sedligt universum.
Staten, långt ifrån att vara en produkt af Jaget, är
deremot en nödvändig förnuftsfordran, är sedlighetens
förverkligande till gällande rätt, med ett ord rättsidéens
organism. Liksom allt förnuftigt, sannt och rätt, är
detta i sig sjelf och icke genom att hänföras till ett
ändamål utom detsamma, så är jemväl staten icke ett
medel för ett utom densamma liggande ändamål, den
är sitt eget ändamål. Den allmänna viljan, den sedliga
andan, utgör statens väsende; den är, såsom sådan,
alla enskilta viljors sanna enhet; det är den enskilta
viljans öfverensstämmelse med den allmänna som i
staten skall förverkligas. Hegel kallar staten ”Guds gång
i verlden”[1]. Blott i och genom denna Försynens
anstalt kan en fullständig realisation af mensklighetens idé
inom ett folk beredas. Härvid får man dock taga sig
till vara för den ytterligheten att låta individets frihet
gå under och absorberas i den allmänna andens
absoluta frihet, deri individets således vore en tillfällig
accidens, en blott form för den allmänna andens
manifestation, lik en bölja i hafvet, hvilken höjer sig ett
ögonblick för att aldrig mera vara denna bölja,
hvaremot hafvet, det permanenta, böljar alltid och är i
denna rörelse blott sig sjelf. Staten skulle då bli en
allt absorberande ocean, en ”Leviathan”, för hvars
öfvermakt allt blefve ett rof. I motsats mot denna åsigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
