Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Magnus Henrik Elmblad (M. E—d, Movitz)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-49
Och blommorna falla med stormens gny,
Och glädjen han dör som en aftonsky,
Och stilla i frost byts glöden.
Från barndomsvän ryckes en
barndomsvän
Säg, skola de se hvarann igen?
Ar lifvet en låga, som, nästan släckt
Af döden, till kraft varder åter väckt?
Skall blomman, af skördarens lie bräckt,
På nytt och i frihet knoppas?
Skall gratkylan bytas i solvarm flägt?
Vi veta ej; ack, men vi hoppas.
EN MODERS ÖGON.
En moders ögon mig fröjda mer
Än blickar från fagraste tärnor.
Jag vet ej hur, men mig tycks jag ser
I en skogssjös spegel två stjernor,
När jag ser de strålar, som brinna klart,
Men djupt och stilla och underbart
I en älskande moders ögon.
En moders ögon i fröjd och ve
Förtroligt mot barnet blicka.
När andras isa, så värma de,
Och kärlek och tröst de skicka.
När andras mörkna i kallt förakt,
Då tändas af kärlekens helga makt
En älskande moders ögon.
En moders ögon se på dig,
När du knappast kan sjelf det ana.
De lysa hemligt din dunkla stig,
Dina goda änglar de mana.
De vaka för dig, när du sofver sjelf,
Den bästa kompassen på lifvets elf
Är en älskande moders ögon.
Ve den, som icke den bön förstår,
Som går ur en moders öga!
Ve den, som trotsigt sin bana går
Och aktar sin moder föga!
Tung varder den skörd, åt sig sjelf han sår,
Ty brännhet faller hvar sorgsen tår
Ur en älskande moders ögon.
Men säll en hvar, som i deras ljus
Ser lefnadens fröjd och lycka!
Han lockar sol öfver allt sitt hus,
Och inga moln honom trycka;
Ty mulnar väl stundom ock hans sinn,
Så klarnar det åter, när han ser in
I sin älskande moders ögon.
Le dessa ögon i lifvet gladt,
Och strålar det varmt der inne,
Så släckas de ej af grafvens natt:
De följa dig tyst som ett minne,
Ett stärkande minne, år från år,
Och så du ditt lifs välsignelse får
Af din moders älskande ögon.
MISSIONEN.
Till alla jordens sfärer
Man sänder missionärer,
Att “vildarne” omvända
Till hvad? Till dygd?.... Kanhända.
Jag säger icke nej.
Uti sin broders öga
Man grandet ser, men föga
Uti sitt eget bjelken.
Man ser den sjuka stjelken,
Den frätta roten ej.
Ack, våra “milda seder,”
Vår “glans,” vår “kraft,” vår “heder”
Som skum på hafvet flyta,
Hur dristigt än vi skryta
Med civilisation!
Och den (det vet vår Herre)
Gör “vilden” sjufaldt värre,
Än om han finge vandra
I frihet som de andra,
I fred för tvångs-mission.
Och sedan — låt Europa
För egna dörrar sopa
En smula rent. Måhända
Det kunde henne lända
Till större båtnad, än
Att skryta och skrodera
Om egen dygd med mera,
Men splitets facklor tända
Och ögonen förvända
På kvinnor och på män.
DEN FJERDE JULI.
Nej, i dag må alla verktyg hvila,
Folkets högtid firas må i dag.
Vestanflägtar öfver jorden ila,
Flaggan svajar öfver glada lag.
Broder, vidgas icke nu ditt hjerta,
Brinner nu ditt blod ej mer och mer,
Glömmer du ej nu din forna smärta,
Då i ljus du republiken ser?
Majsen sväller; hvetefälten hvitna,
Fjerde juli strålar öfver dem.
Göm det gamla, göm det halft förslitna,
Kläd i högtidsskrud ditt nya hem.
Andas fritt. Och när i stolta bugter
Flaggan fredligt svajar, hvit och röd,
Njut i ro din frihets rika frukter;
Töm din bägar’; bryt ditt goda bröd.
Ingen boja här din tanke fjettrar,
Om du sjelf ej bojor bära vill.
Intet kyrkoråd din tro förkättrar,
Om du sjelf ej, ljusskygg, hjelper till.
Ingen stormans röst vid valet väger
Mer än din om du begagnar den.
Vill du frihet, frihet ock du eger,
Kan gå trygg och nöjd bland fria män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
