Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Charles Knut Johansen - Alexander J. Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
88
Ett uttryck, som ofta faller från
läpparne på en viss klass af yngre svenska
män och möjligen äfven någon gång af
svenska kvinnor, då det är fråga om
detta land, och de tyckas riktigt njuta
utaf att få begagna uttryck af detta slag
mot stjernbanérets fria, ärorika land.
Och hvarför kalla dessa halfbildade unga
män detta sitt nuvarande hemland ett
“bondland”? Jo, de vilja låta oss veta,
att vi icke förstå att roa oss och göra så
mycket af lifvet som möjligt, att arbetares
och jordbrukares söner och döttrar här
anse sig lika goda som de, gräddan
förstås (eller snarare afskummet) af “glada
gossar” från svenska städer, hvilka
hemma voro så öfverlägsna
“simpla” menniskor.
dessa
Det är sant, att vi icke hafva någon
Berns salong eller Strömpaterr eller
Lorenzberg eller Stadspark i Amerika;
det är sant, att krediten icke här kan
så fritt disponeras af ovederhäftiga
slösare som i de svenska städerna; det är
sant, att en “bokhållare” eller clerk icke
är bättre här än hvarje hederlig
arbetare, och att vid våra sociala samkväm
eller offentliga nöjen hvar och en, som
skickar sig som en gentleman, är lika
god som sin granne. Jag medgifver det,
och efter dessa äro orsakerna hvarför
den unge, öfverlägsne f. d.
stadsvigilören kallar Amerika “bondlandet,” så
säger jag: tacka Gud, att vi lefva i
“bondlandet”!
Vi lefva i ett “bondland,” till hvilket
tusen sinom tusen “ståndspersoner” från
det af klassfördomar lidande Europa ila
hvarje dag, och hvars portar öppnas
inåt så länge dessa personer hafva
aktning för våra lagar och institutioner:
ett land, der arbetet, som skapar all
rikedom, icke är föraktadt, eller
arbetaren ses öfver axeln, der onaturliga sociala
råmärken icke uppdragas, utan der
hvarje den ringaste medborgare, hvilken
ras eller samhällsställning han må
tillhöra, har samma rätt och samma frihet
som den mägtigaste och den rikaste, och
der hvarje man, född inom dess område,
är valbar till det högsta embete i
landet! Der samhällsställning icke beror
på börd eller urminnes häfd, utan på
förtjenst, karaktär och ett anständigt
uppförande! Här äro vi alla adelsmän,
och det enda vilkoret är, att fullgöra
våra pligter, huru ringa och
anspråkslösa de än må synas uti en f. d.
bokhållares eller afskedad löjtnants ögon!
Nåväl! Om det är kännetecknet på
en plats för att icke kallas “bondland,”
att hafva ett Berns eller en Strömpaterr,
då hafva vi tusen och en platser midt
ibland oss, som stå lika högt öfver dessa
“fyll palatser,” som en “bondlandets
gentleman” står öfver en afdankad
stadssprätt, för hvilken detta land, om han
fattar saken rätt, kan bli en
förbättringsanstalt. Jag vill endast säga, att
Amerika kan reda sig utan sådana “kritiska
herrar,” och Frihetens gudinna der nere
vid hamnen skulle icke fälla en tår,
ifall någon af dem känner sig hågad att
lemna “bondlandet” och byta ut det
mot något annat land i öster; vi skulle
verkligen icke sakna honom.
“Lefve Amerika!” Och må det länge
fortfara att vara, hvad det är uti dessa
kritiska herrars ögon, ett bondland!
ALEXANDER J. JOHNSON
(Kurre-Johnson, Konkelusius Ablativus),
redaktör. Född i Stockholm 1850. Efter
aflagd studentexamen tillbragte han några
terminer i Upsala, men öfvergaf
studiebanan och slog sig på affärsverksamhet.
Vistades under flera år i Tyskland och
Frankrike samt gjorde för en fransk
firmas räkning vidsträckta resor i Afrika
och kolonierna. Endast några få år var
han i Sverige. 1882 kom han till
Chicago, der han, med undantag af de första
månaderna, i sex års tid arbetade som
bokhållare hos firman Burley & Tyrrell.
Under hela denna tid kände han icke
tillsamman ett dussin svenskar, och det
väckte derför ett ovanligt uppseende då
han i aug. 1888 öfvertog utgifvandet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
