Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Ernst Lindblom (E. L., Limpan, Lomme, Karl Fredrik Ankarstock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
106-i Sverige sände Lindblom hvarje vecka
ett Stockholmsbref till Humoristen. I
dessa korrespondenser, hvilkas innehåll
ingalunda fingo tagas efter bokstafven,
lät Lindblom sin humor spela fritt.
Brefven voro just icke alltid lämpliga att
läsas i hvilket sällskap som helst, men
de voro kvicka och hvad man kallar
skojfriska. Hans skaldebegåfning är
oomtvistlig. Sjelf vill han ej vidgå att
han är skald, utan kallar sig “realistisk
diktare” samt påstår, i likhet med alla
andra författare, de må nu vara realister
eller idealister, att han “söker uppfatta
lifvet, sådant det är.” Medgifvas måste,
att hans lifsbilder, vare sig framställda
på vers eller prosa, “slå hufvudet på
spiken.” Linder menar på, att “det är
svårt att bestämma, om han är störst som
allvarlig diktare eller som humorist,”
men om vi bortse från hans
prosa-stycken, tro vi, att han lyckats bäst som
allvarlig diktare. Åtminstone lämpa sig
hans poem inom det området — hvilka,
för att citera pastor A. A. Swärd, “äro
moraliskt friska, blickande hän mot ett
ideal,” bättre än hans skämtsamma
visor, då man vill göra urval för en bok
lik denna.
EN EMIGRANTS HISTORIA.
Nu vill jag för er berätta
Historien om en man,
Som för omkring tretti år se’n
Anlände till Michigan.
En man som å herrgårdslogar
Sin slaga pröfvat med lust,
Se’n gyllne skördar han hulpit
Ur dikade åkrars must.
I väldiga vadmalströjan,
Med fårskinnsbroderad kant,
Han var just den rätta typen
För nyanländ svensk emigrant.
Det var i ett timmerläger,
Med yxan i senig hand
Vår man fick börja sin sträfvan.
I nyvunnet fosterland.
Med arbetet godt han trifdes,
Med arbetslaget ej dock,
Ty sällskapet var en blandad,
En kosmopolitisk flock.
Dock stundom, när rusdrycksdjefvuln
Blef släppt uti lägret in,
Då skedde der scenförändring,
Och uppror i månget sinn’.
Då flögo knifvarne blanka
Till skydd eller till attack,
Och tröghetens folk från Suomi
Blef vildt som irländarpack.
Men svensken han svor på svenska,
Blef derfor lemnad i frid.
Ett stickord om fårskinnströjan
Det kom honom icke vid.
Respekt bjöd valkiga näfven
Hos Ostgöta-emigrant,
Och efter sjuårig möda
Respekt bjöd hans sparade slant.
Den köpte ett mindre sågverk;
Af arbete blef der nog,
Se’n mannen från Tivedstrakten
Gjort goda affärer i skog.
Han visste en furas värde,
Med blicken han mätte den
Och fann om för priset behållning
Den gåfve som sågad se’n.
Och nu är min skildring slutad
En verklighetsfantasi,
Och mannen och sågsverksegarn
Lär bo uti Manistee.
TILL SALU.
Det säljes bland menskorna mycket,
Som ej fins i krämarebod,
Och allt kostar något för stycket,
Båd’ ungdom och ära och blod.
Den ene han säljer sin heder
För rikedom, glitter och kram
Och smädar med hädande eder
De tankar, han förr burit fram.
Den andre han säljer den tanke,
Som skänktes till lidandes gagn,
Och böjer så ödmjukt sin manke
I selen för guldkalfvens vagn.
Och tärnan hon säljer sin ära
För lustfyllda dagar och år
Och glömmer, den dag dock är nära,
Då hon till förgängelsen går.
Den störste, som jorden än trådde,
Blef såld af en smilande vän,
Och vännen som honom förrådde,
Har hycklande ättlingar än.
På allt vet man priset för stycket,
På ungdom, på ära, på blod.
- Bland menskorna säljes det mycket,
Som ej fins i krämarebod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
