Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Gustaf Lindqvist (Bobo) - Frans Albin Lindstrand (Onkel Ola, —nd, Albin, Observator)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
114-GUSTAF LINDQVIST (Bobo),
redaktör. Född i Stockholm omkring 1850.
Blef student och låg vid universitetet i
Upsala någon tid, hvarefter han blef
medarbetare i Göteborgs
Handels-Tidning. Utmärkt sångare, deltog han i
Upsalasångarnes färd till Paris under
Arpis anförandeskap. Utvandrade till
Amerika 1887 och arbetade någon tid
vid Nordstjernan i New York. Okt.
1882 — jan. 1883 var han redaktör för
Colorado-Posten i Denver, Colo.,
hvarefter han uppehöll sig som sånglärare
och pianist först i Denver och derpå i
Sioux City, Ia., hvarest han en kort tid
på våren 1883 redigerade tidningen
Nordvestern samt under sex veckor
vintern 1883—4 deltog i utgifvandet af Nya
Nordvestern.
FRANS ALBIN LINDSTRAND
(Onkel Ola, -nd, Albin, Observator), kåsör
redaktör, novellist, minnestecknare,
korrespondent. Född den 24 mars 1847 i
Blixthult, Stora Åby församling,
Östergötland. Enligt egen uppgift erhöll han
ingen annan undervisning än den hans
gamle far kunde meddela honom. Kom
vid 13 års ålder i urmakarelära i
Vadstena. Efter att ha lärt yrket, arbetade
han i olika städer och reste 1871 till
Amerika, der han slog sig ned i Chicago.
1874 uppsatte han egen urmakeri- och
juvelerare-affär, hvilken han våren 1889
sålde, för att egna sig helt och hållet
åt tidningen Svenska Amerikanaren,
hvari han i maj 1888 blifvit delegare.
Sedan 1889 har han egt lejonparten i
tidningen och förestått dess ledning. På
våren 1896 började han vid sidan derom
utgifvandet af skämttidningen Broder
Lustig. Lindstrand är troligen den mest
produktive skribenten inom hela vår
press. Hvarje vecka år ut och år in har
han skrifvit ett flera spalter långt
kåserande “Bref från onkel Ola” och en
mängd längre och kortare
redaktionsartiklar. Då han företagit resor, hvilket
ofta händt, har han skrifvit jättelånga
korrespondenser. Utom allt detta har
han författat många små berättelser
och skizzer, ofta ganska täcka, samt en
längre roman, “Guldgräfvarens
berättelse, hvilken 1894 gick som följetong
i Sv. Am. En och annan gång har
han äfven försökt sig som rimmare.
Hans tidningsarbete har ådragit honom
mycket både beröm och hån. Det synes
oss dock, som skulle ingen kunna
undgå att beundra den seghet, ihärdighet
och kolossala energi, L. ådagalagt dels
genom att bringa en på fallrepet stående
tidning på fötter och inom några få år
göra den till en af de få betalande
tidningar, som vår press kan uppvisa, dels
genom att utan snart sagdt hvarje
teoretisk förutsättning svinga sig sjelf upp
till tidningsman med rätt stort anseende.
“Till en början rynkades det bland
kollegerna på näsan åt honom, men
efterhand ändrades minen till förvåning, och
det kan utan smicker sägas, att den dag,
som i dag är, “Onkel Ola” är ett både
aktadt och fruktadt märke” (Linder, a.
st.) Lindstrands pennalster ha stundom
innehållit öfverdrifter, onödigt pjoller
och t. o. m. grofva misstag, men i dem
har äfven (för att åter citera Linder)
“skönjts en öppen blick för verkligheten,
en rik fond af godt humör och en trots
sin vulkaniska natur rättsträfvande
ande.” Äfven Wærner, som var en af
dem, hvilka skarpast uppträdde mot
Lindstrand, erkänner dock, att
Lindstrand “eger ett godt hufvud jemte
oförtruten energi och entusiasm för det
publicistiska kallet,” samt att han är “på
sitt sätt en ganska lyckad författare, som
skrifver af populacen gerna lästa
artiklar.” C. A. Swenson skrifver på ett
ställe om Lindstrand, att han är
“tidningens egare och själ, en originel och
vänlig man,” som “har ögonen öppna och
tänker på hvad han ser och hör; som
tror på uppfostran och bildning och är
en varm vän af skolor och läroverk;
som tror på åttatimmarslagen för andras
räkning, men ej för sin egen, — det förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
