Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 149 —
sådana öfverskrifter som "I skogen," "1,
granskogen," "Skogen" o. d. Rosenberg
rimmar med stor ledighet, och många af
hans dikter äro tilltalande och rätt vackra,
men någon egentlig originalitet gifva, de
icke vid handen. Några längre dikter:
"I hembygdens skogar och dalar," "Mitt
skogskapell," "Vid Niagara" samt "Vid
Eries strand," har han utgifvit Lsärtryck.,
Utom poetiska bidrag har han emellanåt
skickat nyhetsbref eller små jagthistorier
till tidningarne. Här följa några af
Rosenbergs poem.
mkdan här jag vistas kvar.
Att prisa mig, då jag i grafven hvilar,
Och tala om, hvad godt och stort jag var,
Är handladt väl, min vän, dock bättre
vore
Att säga det, då ännu jag är kvar.
Ej större frid mig jordens gömma
skänker,
Om du min bortgång gråter dagar, år.
Hvad kärlek du till mig inom dig hyser.
Det visa mig, forr’n jag ifrån dig går.
Uppå min graf ej några runor rista,
Som handla om hvad här jag varit liar.
Hvad om mitt verk och mig du har att
säga,
Det säg, då ännu här jag vistas kvar.
Ëj någon uiarmorhäll min graf må sluta,
Att utestänga solens milda ljus.
Låt gröna blommor der bland (pjäs.
uppspira
Och reguet droppa ued bland sand och
grus.
Mig glöm, då död jag är. De blå violer
Du än skall fmna, der du förr dem fann.
Naturen sjelf förglömmer gjutna tårar,—
Var endast här emot mig god och sann !
mitt bönkapell.
I grönklädd dal — i sommarskrud
Der står mitt bönkapell; ’•■’*’ ’
Der ostörd jag får dyrka Gud
Hvar morgon och hvar kväll.
Och skogens sångarskara stor
Uppstämmer der sin sång
Såväl i basröst som tenor
Den hela dagen lång.
Till byggnadsman kapellet har
Naturens konstnär stor.
Som smyckat allt i prakt så rar,
Och der hän sjelf ock bor.
Dess väggar äro klädda skönt
Af blad och blommor små,
1 Och genom taket, löfrikt, grönt,
Ler stjernehimmel blå.
Invid kapellets altarrund
• ■ Eu enslig niossbänk står,
Dit jag i stilla aftonstund
I ostörd andakt går.
Och der jag dröjer mången gång,
Tills skymning fallit på,
Och gladt min sena aftonsång
Dör bort i rymden blå.
Det är så ljuft, det är så skönt
Att i naturens prakt.
Omgifven af allt härligt, grönt,
Betrakta skaparns makt —
Och till hans ära stämma opp
En hymn af lof och pris,
Som öppnat har för själ och kropp
Naturens paradis.
DC KOM FÖR SENT.
För sent du kom att mig din kärlek ge.
Af vårens prakt fins intet mer att se.
Af somuiar’n återstå blott gula blad,
Bortflugen är hvar lundens fogel glad.
Och snöhvit fjäril uppå daggstänkt stig
Ej mer bland klöfverblommor visar sig.
Och höstens vind helt skonlös, oförskräckt
Hvar liten vissnad blommas stängel
bräckt.
För sent du kom att uppå höstlig stig
Majblommor plocka for att skänka mig,
För sent, för sent; ty hjertats port är stängd
Och stormar rasa utanför i mängd.
Att söka trogen kärlek kom i tid
Då morgonsolen lyser varm och blid,—
Då afton stundar, ingen af oss vet.
Hvad ödet blottar af sin hemlighet.
HELGE SANDBERG |Hlg), redaktör,
minnestecknare, kåsör. Född den 29
april 1856 i Bjuf, Skåne, — "af
utomordentligt hederliga föräldrar," berättar
han och fortsätter: "Min far var både
landtbrukare och snickare. Med en liten
omskrifning kan jag sjunga med Per
Tomason :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
