Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Johan Gustaf Mauritz Stolpe - Peter A. Sundelius (P. A. S-us)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
163
förevitas brist på originalitet samt
benägenhet att svänga sig med statliga
fraser utan motsvarande djup i
innehållet. Bonggren kallar honom en
“särdeles stel, styf och högtidlig versifikatör,”
och A. A. Swärd betecknade hans
diktning som “stora ord på långa skaft,
mycket buller, liten kraft,” samt skref
ett längre satiriskt stycke derom.
Stolpes flesta dikter äro af andligt innehåll.
Han har ett klandervärdt manér att
esomoftast begagna oegentliga rim, såsom
t. ex. i följande rader:
Och ingen skymning, ingen skugga faller
I fadersriket öfver helgonen
Se’n själen hunnit utom fängslets galler
Och hamnat saligt inom förlåten, o. s. v.
Eller som här:
O Gud, som folkets bästa vet,
Gif kärlek, tro och enighet,
Till sist en evig salighet, o. s. v.
Det f. ö. vackra poemet Evangelium,
hvars första och sista strofer återgifvas
här nedan som prof på Stolpes
andliga diktning, företer i slutradernas rim
samma oegentlighet:
Ej dager fins så ljus och klar,
Ej hvilan sådan sötma har,
Ej blomma sådan vällukt gaf,
Så djupt fans ännu intet haf
Och intet ord så mönstergillt,
Ej modersöga fans så mildt,
Så högt, så utsträckt intet
Som Kristi evangelium.
rum
Förklaring får den vise der
På frågor, i sitt bröst han bär.
För skalden är det skön lyrik;
För vän af toner ljuf musik;
För konstnärn mer än ideal;
För forskarn ljus i gåtors dal;
För tröttad själ en helgedom,
En skatt, ett slott i fattigdom.
Bland hans verldsliga kväden torde
intet vara bättre än nedanstående, ehuru
äfven der den öfverklagade bristen på
samstämmighet mellan uttryck och
innehåll gör sig gällande.
FÖRTRYCKAREN.
Tiden på rastlösa vingar
Nalkas sitt evighetsmål.
Herskarn med blodfläckadt stål
Folket till slaflydnad tvingar,
Glömmer i nöjenas dans,
Glömmer för purpur och glans
Vigten och värdet af lifvet.
Sorglöst han tömmer och tömmer
Njutningens bräddade skål,
Oser ur nöjenas bål,
Ser ej den orm, som den gömmer.
Lustarnes sockrade gift
Leder till isande grift,
Leder till död och elände.
Glänsande silfverpokalen
Döljer sin dödliga erg;
Skummande vinet ger färg,
Stämmer till löje i salen.
Tanken på slaffolkets nöd,
Tanken på kommande död,
Tanken på — ansvar förjagas.
Vällustens yppiga blomma
Doftar bland strålande ljus,
Och under tonernas brus
Vekna de hjertan så tomma.
Mörkögda kvinnor sin dans
Trå uti ljusskimrets glans,
Elda de eldiga sinnen.
Nattliga stunderna flykta
Pilsnabbt och ljudlöst sin väg.
Men, o förtryckare, säg!
Glömmer du bort de förtryckta?
Mins, om du höra det tål:
Tiden sitt evighetsmål
Nalkas på rastlösa vingar.
PETER A. SUNDELIUS (P. A. S-us),
redaktör. Född nära Uddevalla den 9
sept. 1839 (enligt en annan uppgift i
mars 1840). Inskrefs vid sexton års
ålder i Uddevalla femklassiga läroverk,
som han genomgick på tre år, hvarefter
han tillbragte några år vid Göteborgs
högre elementarskola. Efter slutad
skolgång var han ett år informator i
Vestergötland, tillbragte derpå några månader
i Danmark, Tyskland och England samt
reste 1864 till Amerika, der han tog
värfning vid unions-armén. På våren 1865
träffades han under ett kulregn från de
fiendliga förskansningarne vid
Petersburg, Va., af en kula, som sårade ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
