Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Peter A. Sundelius (P. A. S-us) - Charles Johan J. Sundell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
165-tullkammaren i Chicago och 1877 i
“Recorders”-kontoret. Den sistnämda
befattningen innehade han till 1884, då han
i sept. i bolag med C. F. Peterson, G.
Hjertqvist och N. P. Nelson köpte Sv.
Amerikanaren och blef en af dess
redaktörer. I maj 1888 sålde han sin
andel till F. A. Lindstrand och utgick ur
tidningen men biträdde åter 1891 vid
dess redigering. I nov. 1884 blef
Sundelius invald till medlem af lagstiftande
församlingen i Illinois och tillhörde
densamma under tre terminer. Han gjorde
sig der i synnerhet bemärkt genom
utarbetandet af en lag om obligatorisk
skolgång. De sista åren af sin lefnad
var S. anställd i countyclerkens kontor.
Han afled den 18 feb. 1896. S. hade
varit gift två gånger, först från 1870 till
1873, då hans hustru dog. Han gifte om
sig 1890. Den kula, som träffade honom
under kriget, kunde aldrig uttagas. Den
vållade honom mycken sjuklighet, i
följd hvaraf han ofta var nedstämd till
lynnet och föreföll dyster och
otillgänglig. Detta var nog äfven orsaken till,
att mycket af hvad han skref andades
en hög grad af bitterhet och hätskhet,
ehuru det i rent formelt hänseende var
oklanderligt. I politiska frågor har
ingen sv.-am. tidningsman varit mera
hemmastadd än han.
CHARLES JOHAN J. SUNDELL,
talare. Född i Stockholm den 1 juni 1822.
I sin ungdom lärde han ett handtverk
och genomreste derefter under flera år
Belgien, Tyskland, Holland och
Frankrike, hvarefter han uppsatte egen affär
i Stockholm. 1849 reste han till
Amerika och kom till San Francisco 1850.
Han försökte sig som guldgräfvare, må
lare m. m. och reste 1851 till Australien,
i hvars guldgrufvor han förvärfvade en
liten förmögenhet, som han dock
förlorade på spekulationer. Efter att åter
med framgång ha arbetat som
guldgräfvare reste han till Brasilien och Sverige
1852. I feb. 1853 kom han till Chicago,
der han fick anställning hos ett
jernvägsbolag. Han försökte sig som
tändsticks- och sodavatten-tillverkare, blef
1858 utnämd till svensk-norsk
vice-konsul och innehade denna befattning till
1861, då han erhöll anställning i
postkontoret. Samma år utnämdes S. af
president Lincoln till amerikansk konsul i
Stettin, Preussen, och kvarblef der till
1867, då han åter slog sig ned i Chicago.
Han dog af hjertslag den 26 juli 1892,
efter att i många år ha varit
generalagent för Allan-linien. Han
efterlemnade enka och tre barn. Han egde en
vacker apelsinlund i Florida. Sundell
var genomsvensk i håg och sinne. Han
hade också varit med om att stifta de
äldsta svenska föreningarne i Chicago.
Han var en frisinnad man, en forskare
och literaturvän. Han deltog med ifver
i allt, som kunde lända till vårt folks
förädling och upplysning. Vid
föreningsfester och utflykter uppträdde
konsul Sundell ofta som talare och
deklamatör. Han föredrog med förkärlek
dikter af våra gamla skalder, Runeberg,
Tegnér m. fl. Enligt en i Chicago gängse
historia lär han vid uppläsandet af
poemet “Se glad ut, se glad ut, du
menniskobarn!” ständigt ha begått det
misstaget att lägga tonvigten oriktigt, så att
det lät, som om han sagt: “Segla ut”
i st. f. “se glad ut;” men om vi
undantaga detta, var han en god deklamatör,
som med kraftigt och tydligt uttal sökte
inprägla skaldernas ord i åhörarnes
sinnen. “Som talare kunde han anslå
känslosträngarne så som högst få, och hans
vältalighet var okonstlad, omedelbar,
naturlig — gaf fördenskull också
genklang rundtomkring i varma
menniskohjertan,” skref Jakob Bonggren i en
dödsruna öfver honom. Bland de
föredrag, han hållit, förtjena påpekas:
“Sveriges gamla skalder,” “Amerikanska
jättestaten” samt hans tal öfver Tegnér,
Bellman och Garfield. Han älskade ett
kraftigt språk och använde med
förkärlek vissa föräldrade uttryckssätt, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
