Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Ninian Wærner (Ninian, N-n, Värnor, Agda Björk, Öfverste Jakobson, C. A. Tolléen, Zacharias Morgontupp)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
192
Vol
“EN BÄTTRE VERLD.”
Vid, orgeln som en hund du ömsom
- skäller
Och ömsom jamar som en magstjelpt
katt
Och trampar gör du också, när det gäller,
Så att det uti belgen säger “skvatt.”
Med hemsk, fanatisk glöd uti ditt öga,
Af dina känslors vilda brand förtärd,
Du se’n står upp, med blicken mot det
höga,
Och skränar högljudt om en bättre verld.
Den verld vi lefva i du styggt fördömer,
Med bottenlöst förakt uti ditt sinn
Men vet väl du, hvad denna verlden
gömmer,
Du, som knappt nog var utom
“Hennepin”?
Drag ut på hafvet, som högtidligt svallar,
Klif upp på bergets snöbetäckta topp
Och se, hur solen bortom gran och, tallar
Liksom ett guldklot går i rymden opp!
Gack ut vid månens sken i
sommarnatten
Bland sippors doft, vid näktergalens sång,
Och lyssna till, hur bäckens
silfvervatten
Vid munţert joller jublar i sitt språng!
Betrakta stjernorna, som tyst derofvan
Hvar kväll sig kläda uti
högtidsprakt-Sin saga tälja de om gudagafvan,
Om skaparns vishet, om hans hägn och
makt.
matta
Vid natt, vid dag, i skymningsstunder
Allt om din Faders kärlek vittne bär -
Det är blott du, som icke mäktar fatta,
Hur gränslöst härlig denna verlden är!
GUSTAF UNONIUS, minnestecknare,
andlig talare. Född 1810. Aflade
studentexamen och idkade studier vid
Upsala universitet. Utflyttade 1841 till
Amerika och slog sig ned som nybyggare i
Wisconsin. Redan under första året af
hans vistelse der började ett hundratal
skandinaviska familjer söndagligen
bevista de andaktsöfningar han anställde i sin
hydda, och på deras uppmaning beslöt
han att egna sig åt det andliga kallet.
Efter att ha genomgått ett teologiskt
seminarium blef han 1845 prestvigd af
biskopen öfver episkopalkyrkan i
Wisconsin och förordnades att verka som
missionär bland de skandinaviska invandrarne
derstädes. Under stora försakelser och
ekonomiska bekymmer fortsatte han
denna nästan lönlösa verksamhet till 1849,
då han kallades till Chicago och blef
pastor för en nybildad svensk församling
(den s. k. Ansgariiforsamlingen). Efter
att under de sista åren af sin vistelse i
Chicago äfven ha varit tillförordnad
svensk och norsk konsul återvände han
1858 till Sverige, der han följande år
tillerkändes af riksdagen 3,000 kronor såsom
ett erkännande från nationens sida af
hans mångåriga gagneliga verksamhet
för till Amerika utvandrade talrika
landsmäns såväl andeliga som timliga väl.”
Senare inträdde han i tullverkets tjenst
och blef tullinspektör i Grisslehamn.
1885 erhöll han tjenstledighet och två år
senare afsked med pension. Sedan dess
har han varit bosatt å Fånöö, der han ofta
biträdt kontraktets prester i deras
embetsförrättningar. I sin ungdom utgaf
U., om vi ej misstaga oss, ett dikthäfte.
Men mest känd som författare är han
genom sitt stora verk “Minnen från en
17-årig vistelse i nordvestra Amerika, hvars
första del tillhör det bästa, mest sansade
och intressanta, som någonsin blifvit
skrifvet om detta lands förhållanden och
om invandrares öden och erfarenheter.
Andra delen är mera en kyrklig strids-
och försvarsskrift, och härtill har
Unonius senare (1896) utgifvit ett “Bihang,”
ett mindre häfte, hvari han, beriktigar
vissa påståenden, som gjorts af Norelius i
dennes stora bok om de svensk-lutherska
församlingarnes och svenskarnes historia
i Amerika. En son till Unonius, hvilken
också utvandrat till Amerika och var
anställd vid ett militär-hospital i Newark,
N. Y., försvann hemlighetsfullt och
plötsligt en dag år 1878. Hans förnamn voro
Lloyd Gustaf. Hans ålderstigna
föräldrar, hvilka han alltid visat en sonlig
kärlek och tillgifvenhet, ha icke sedan
dess erhållit någon underrättelse om
honom. Gamle Unonius, hyser ännn “det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
