Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterskörd - Philip Andreen, A. M. (Ph. A.) - William Andrews
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
216-satt i Meriden, Conn. Studerade vid
Yale College i och för vinnande af fil.
doktorsgraden. Under sin läraretid i
Brooklyn skref han en längre tid
regelbundet i tidningen Framåt en krönika i
kåseristil med öfverskrift “Utan rubrik,”
röjande en solljus blick på lifvet och
menskligheten, hvarför ock den mera
ortodoxt stränge dåvarande prestmannen
C. G. Norman vid ett tillfälle anmärkte i
en omisskännelig ton af förebråelse, att
hans vän A. “talade väl om alla
menniskor.”
WILLIAM ANDREWS, poet, novellist,
Född i Stockholm den 14 april 1872. Vid 13
års ålder hade han genomgått Clara skola,
en privatskola och läst för en studerande.
Var derpå någon tid anställd som
springpojke vid Vårt Land och reste vid 16 års
ålder till Amerika. Här har han arbetat
på skilda platser, än för farmare, än som
timmerhuggare och tapetserare. Sedan
1894 har han anställning som “clerk” i
en möbel- och likbesörjningsaffär i
Escanaba, Mich. 1893 gifte han sig i Chicago.
Han har två barn. Sedan flera år
tillbaka har han lemnat såväl prosabidrag som
poesier till åtskilliga tidningar, bl. a.
Humoristen, Sv. Tribunen, Sv. Kuriren,
Sv. Folk. Tidning, Sydvestern,
Rockfords-Posten, en engelsk lokaltidning m.
fi. Sjelf säger han, att det är mindre i
hans smak att skildra händelser än att
teckna karaktärer. Hans småberättelser
visa också detta. Hans dikter äro i
allmänhet af skämtsamt innehåll. Dock
har han äfven skrifvit flera, som bära en
allvarlig prägel. Som prof på Andrew
diktkonst kunna följande två stycken
tjena.
I EN CIGARRLÅDA.
Uti min nedre byrålåda
En massa skräp det är.
Dock stundom lyster mig att skåda,
Hvad allt som hamnat der.
Och allra öfverst der jag såg
En rosenknopp, som vissnad låg.
Jag mins, när röd den rosen var,
Jag mins två sköna läppars par,
Jag mins, hur ömt de kunde le,
Hur stundom trotsigt logo de;
Men af de löjens gudapar
Jag vet ej, hvilket skönast var.
Jag mins......jag mins
En kyss på lek
Bak åldrig ek -
Och denna rosenknopp.
Jag lyfte den med varlig hand,
Och der......der var ett strumpeband.
Jag mins, när detta band jag fann,
Jag mins ett ögonpar, som brann.
Jag lågan mins i deras natt
Mer härlig än en kungaskatt,
Mer djup än hafvets hvita sand
Och fjerra fjerran liksom hafvets rand.
Jag mins......jag mins
Ett ömt: “Min vän,
Farväl!” Och se’n
Ett tappadt strumpeband.
KLOSTERLIF.
Ack, om jag hade lefvat tre hundra år
tillbaka!
Då munk jag skulle blifvit med dubbel
isterhaka,
Med liten runder mage och näsa, som
stack opp
Likt mellan tvänne rosor en liten
rosenknopp.
Om morgon’, då en broder i köket redde
gåsen
Och ordnade med frukter och blandade
till såsen,
Då satt jag ner i köket, på stol af
gammalt slag,
strofer med kocken
bytte jag.
Och många muntra
Se’n allt fått rätta smaken, och faten
voro fulla,
Då rund och trind jag skulle ned
källartrappan rulla
Och tappa vin ur faten, som täckts af
seklers dam,
Och stora gamla stenkrus jag skulle taga
fram.
Se’n på det långa bordet buteljerna jag
rada’
Nog snart de leder brötos af
klosterbröder glada,
Så skulle näsan rodna, och bälten lösas
Och härom kväll’n det hände så,
opp,
Att i ett hörn jag hitta’ på
Och skämtet skulle gnistra likt vinet i
En låda, märkt “Havana.”
sitt lopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
