Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterskörd - Alexander Brunnér - Anton Carlson (C-n, A. C-n)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
220
etiska utbildning har B. företrädesvis
erhållit från den tyska literaturens alster.
“Hvad jag i synnerhet uppehållit mig
vid och fortfarande med intresse
studerar, är den germanska folkdiktningen,”
skrifver han. Att han är en verklig
skaldenatur, skönjes redan af hans
tidigare alster, af hvilka två återgifvas här.
MIN MODER.
Min moder, ack, mitt hjerta brinner
Af längtans ve,
Och tår på tår från ögat rinner
Af saknads ve.
Den hela natt, den hela dag
Dig söker jag,
Men hur jag söker, dig jag aldrig finner.
Då stiga de små elfvorna ur mossbäddad
säng.
Men jordens söner slumra till ro så
saktelig,
Och himlen hvälfver vida ut öfver jorden
sig.
Då lösas själens fjettrar, då slitas hennes
band.
Då söker hon åter sitt fädernesland.
Hon söker, tills hon finner uti Gud faders
hus
Den boning, der hon först såg den Eviges
ljus.
Hon söker, tills hon finner igen den ljusa
strand,
Der hon med hvita änglar förr fått vandra
hand i hand.
Och då vid de brusande elfvarnes gång
Dess harpas toner blandas med de saligas
Det är så glädjelöst att vara
Förutan vän,
Att låta känslan, som den kommit, fara,
sảng.
Ej dela den,
Att anförtro blott eget bröst
Hon söker, tills hon finner sin Herres
Så sorg som tröst,
Jesu famn
En främling lik bland främlingarnes
skara.
Och nämnes utaf honom med ett nytt och
härligt namn.
Då får hon glömma, glömma all nöd och
alla brott,
och begått.
Det är så tungt att ensam vandra
Sin stig framåt ;
Att finna rätta vägen ibland andra,
Det är så svårt;
När utaf mörker himlen höljs,
Hvar stjerna döljs,
Då är så dystert enslig led att vandra.
Dock har af dig, min mor, ett minne
Jag ännu kvar:
Du lärde detta unga sinne
I forna da’r,
Hvar glädje fins och ljus och tröst
Till lifvets höst,
Och hur vårt sanna mål en gång vi hinne.
Min moder, ack, mitt hjerta brinner
Af längtans ve,
Och tår på tår från ögat rinner
Af saknads ve.
Den hela natt, den hela dag
Ett beder jag:
Att jag i himlen snart dig återfinner.
MÅNSKENSFANTASI.
Det susar så sakta emellan blad och gren.
Augustimånen glimmar öfver furorna
alltre’n.
Det blir så mörkt i skogen och på den
gröna äng.
Som under sin förnedringstid hon lidit
Då blifver i Guds krona hon sjelf en
ädelsten,
Som glindrar som en stjerna i den tysta
natten se’n.
ANTON CARLSON (C-n, A. C-n),
redaktör, korrespondent. Född i
Åbyhagen, Kalmar län, den 17 okt. 1859.
Genomgick Oskarshamns lägre
elementarläroverk och Schartaus
handelsinstitut i Stockholm. Någon tid efter
skoltiden var han på kontor hos
spanmålshandlarefirmor i Stockholm och i
Oskarshamn, tills han på våren 1881 reste till
Amerika. Här fick han anställning i
klädesaffär och uppehöll sig för det
mesta i Chicago, der han på hösten 1883
någon tid var privatsekreterare hos den
ryktbara skördemaskinuppfinnaren
Cyrus McCormick. Såsom god vän till
tidningen Svithjods i Des Moines, Ia.,
utgifvare Otto Nelson kom Carlson på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
