- Project Runeberg -  Våra Pennfäktare : Lefnads- och karaktärsteckningar /
235

(1897) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterskörd - P. E. Melin - Rudolf Stenmark (R. S-k, Kalle Mattias) - J. Sundvall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

-235
stående talare. Det var han, som höll
festtalet vid Gustaf Adolfs-festen i
Moline, Ill., den 6 nov. 1876, hvilken fest
var anordnad af den första
senior-klassen vid Augustana College och var den
första sv. nationalfest, som hållits i
Amerika. Detta tal upprepade han på
många ställen i Illinois, och det väckte en
ofantlig hänförelse. M. utgaf dessutom
flera andra föredrag, bl. a. ett öfver
ämnet “Artighet och oartighet.” Både C.
M. Esbjörn och C. A. Swenson (den
senare i sin bok “I Sverige”) ha intygat,
hvilken oerhörd entusiasm Melin
förmådde framkalla hos åhörare och
elever, när han sjelf var riktigt eldad af
sitt ämne. Det nämda Gustaf
Adolfstalet betraktades länge af många
åhörare som något oupphinneligt fint; man
lärde sig det utantill o. s. v. När
känsloruset lagt sig, försvann väl intryckets
öfversvinnelighet, men som ett faktum
kvarstår dock, att Melin var den
förste, som förmådde hos
läroverksungdomen väcka hänförelse för allt svenskt,
beundran för märkliga svenska
historiska personer och kärlek till
modersmålet.
Swenson skrifver: “Vieldades
nästan öfver höfvan i vår svenska
patriotism. Vi sjöngo svenska sånger med än
mera ifver än förr, skaffade oss svensk
musik och började hålla svenska fester.
Svenskan som talades blef ledigare, den
som skrefs mera korrekt. Det var ett
svenskt tidehvarf vid synodens
läroverk.”
RUDOLF STENMARK (R. S-k,
Kalle Mattias), redaktör, korrespondent.
Kom 1888 från Sundsvall, der han i
flera år tjenstgjort som kamrer vid
Sundsvalls Enskilda Bank, till California och
köpte en vingård i närheten af Fresno.
Några månader senare sålde han den
med betydlig förlust och flyttade till
San Francisco, der han under någon
tid redigerade Vestkusten. Under 1890
och 1891 uppehöll han sig en längre tid
i Washington, i synnerhet i Tacoma.
Han var under några månader anställd
som reseagent och korrespondent vid
Tacoma-Tribunen. Sommaren 1891
flyttade han åter till San Francisco. Här
innehade han olika platser, mest hos
fotografer, sedan han 1892 lärt sig
retuschera och i denna konst vunnit en
ovanlig skicklighet. Våren 1895 reste
han till Guatemala, der han erhållit en
förmånlig anställning som retuschör,
men återkom redan i september, trött på
klimatet och den ömkliga kokkonsten
der nere i södern. Sommaren 1897
reste han till Sverige. Utom ett antal
redaktionsuppsatser, mest berörande
penningfrågan, samt en del resebref till
Tacoma-Tribunen och Vestkusten skref
Stenmark äfven ej så få
tillfällighetsdikter, af hvilka en och annan var
ganska kvick och väl hopkommen.
na.
J. SUNDVALL, redaktör,
korrespondent. Har benäget ställt till vårt
förfogande följande välskrifna sjelfbiografi:
“Efter aflagd studentexamen i
Hernösand 1881 på hösten afreste jag till
Upsala, der jag under två års tid hann
med att tentera och godkännas i alla
ämnena för medikofilen. Studerade för
öfrigt rätt flitigt “allmänbildning,” men
måste af brist på medel afbryta
studier-Hvad jag egentligen tänkte på, då
jag i mitt stilla vansinne reste till
lärdomsstaden vid Fyris och der förstörde
det lilla kapital jag egde, vet jag ej än,
men förmodligen drogs jag dit af några
hägrande gyckelbilder, som uppstego i
den nittonårige, mycket gröne
studentens hjerna. På hösten 1885 styrde jag
kosan till det här förlofvade landet
efter fullgjord värnepligt, så att jag
slipper draga på mig beväringsrocken, om
jag någonsin mera skulle återse Sverige.
Slet i början ondt och förbannade den
dag jag fattade beslutet att resa hit
något som jag för öfrigt ännu gör.
Lyckades omsider få plats som provisor och
trillade piller och gjorde mixturer på
åtskilliga ställen i Nebraska under när-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 18 11:51:37 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennfaktar/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free