Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hemsk och ljuf uppå en gång
Hörs hennes röst i tysta natten,
Som svanens öfver stilla vatten,
Dä hon sitt lif strör ut i sång:
»Se nu hos dig jag åter år,
Du har ju ropat på din Nanna?
Såg, kanske vill du henne banna
För hon dig lemnat ensam hår?»
»O nej! jag dig ej lemnat har,
Med våld man ryckt mig från din sida,
Der evigt jag liar velat bida,
Nu blir jag också hos dig qvar.»
»Tå jorden fingo icke vi
Tillsammans i dess solljus vandra,
Nu vål. vi skola med hvarandra
Derunder dock förenta bli.»
»Man såger: mörkt och kallt der år;
Dock blir din blick den sol mig lyser
Och vid ditt hjerta jag ej fryser
Om eldens lågor stelna der.»
»Har, hvarest dödens altar stå,
Nu natten viger oss tillsamman,
Belysta af den milda llamraan
Från bröllopsfacklan i det blå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
