Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helst i mörka, tysta midnattstimmar,
Då de bleka stjernor icke lysa.
An i solskensvarma sommardar
Svårmar du igenom glada landskap
Tumlar nyckfull ibland faltets blommor
Hit och dit, ehvart dig hågen drifver.
Slingrar hår och der en å sig fram,
For att hejda dig uppå din vandring,
Utån moda, djerft du hoppar öfver;
Satta berg sig upp, an viljan lik
Kraftigt språnger du igenom, stundom,
Lik den sluge fåltherrn, du dem kringgår.
Oceanen sjelf ej kan dig hämma,
Osedd kastar du dig med i skeppen,
Gungar osedd öfver mörkblå bölja.
Möter seglaren vid landet åter,
Eller går du liksom Alpheus’ våg,
Som den rådda Arethusas bölja,
Under hafvet till den andra stranden,
Börjar så din gång som förr framåt.
Såg, hvar år din början vål och hvar
Ar ditt slut? I fordna dagar (sågs det)
Kungar gråfde dig ur bergen upp,
(Bergen hämnades din störda hvila)
Der i tusen, tusen långa år
Låg du förr, och i den svarta natt,
Sådan som hon bor i bergets inre,
Rufvade med drakar uppå guldet.
Se’n du slingrade dig ut och kröp.
Slog en väldig ring utöfver jorden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
