Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Afsked från Läsaren.
(Efter Schiller.)
Vår Sångmö tystnar. Hennes kinder brinna
Af blygsamhetens jungfrurodnad klar;
Hon träder fram för dig, sin dom att finna:
För den hon aktning, men ej fruktan har.
De godas bifall önskade hon vinna,
Som sanning rör, som skenet ej bedrar.
Den blott, hvars hjerta, känsligt för det sköna,
I barmen slår, är värd att henne kröna.
Ej längre vilja hennes sånger lefva,
Än något hjerta rörs af deras ton,
Med högre fantasier det omvefva
Åt mäktigare känslor lemnar hon;
Till efterverlden vilja de ej sväfva,
Snart, klingar och förklingar ju en ton,
Blott ögonblickets barn, med sina kransar
De sväfva bort i Horers lätta dansar.
Det unga lifvets friska morgon randas,
Se, våren vaknar ur sin slummer opp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
