Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, detta jag visste se’n länge förut.
Men säg mig, du vise, åns början och slut!
Den tycks icke börja, då början ej finns,
och slutet i evighet aldrig ju hinns.
Så är det med mig. Men den haltar min bild,
då jag har en början. Man se’n jag är skild,
från jorden, så levar dock jordenas son
i ändlösa tider, eon från eon.
Jag därför, mer logiskt, blott halvevig är.
Men därmed jag lösningen ej kommit när.
Ty lika besynnerligt blir det, att jag
ej levde, fanns till, förr’n jag föddes en dag.
Men — att det nog är, som man påstår och tror,
betvivlar jag icke, i fåvitskhet stor.
Ty jag är ej den, som all världen ger svar
på olösta gåtor se’n urminnes dar.
Dock rår jag en för, att i världsaltets natt
jag spanat och sökt få den Evige fatt
och där uppå himmelens stjärnströdda tält
försökt att få svaret på frågan jag ställt.
Men fåfängt att grubbla! Det givs intet svar.
Det är, som det är, och det blir, som det var,
En gåta är livet, likt strömdragets lopp,
som slutar i dimma, ur dimma går opp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
