Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
den gamle Jonas ett trettiotal kor i sin rymliga ladugård,
men där fanns ju ännu ett par tombås. Och Jonas
resonerade som så, att om inte folk kunde göra rätt för sig,
så fick de stå sitt kast. Var och en behöver ju sitt; och
att se mellan fingrarna med sådant folk är ett dyrt nöje,
som man varken har råd med eller lust till i längden.
Gamla mor Stina böjde sig för ödet och teg och led. Men
drängen, som ledde bort kon, kunde aldrig glömma den
gamlas förgrämda ansikte, där hon stod på förstugbron
med käppen i ena handen medan den andra förde den grå
förklädssnibben upp mot ögonen. Och hade inte de stora
suparna, som Jonas-gubben bjöd på, eldat upp drängens
mod, så hade han nog följt sitt hjärtas röst och ställt åter
gummans kära ko i båset i det rankiga fähuset.
Mor Stina fraktades nu till fattighuset. Men hennes
tid blev inte så lång där. Den barmhärtighet, som livet och
människorna förvägrat henne, fick hon desto mera och
i rikt mått den dag, då dödens majestät kom till henne
som vän och gäst. Stilla, som då ett blad lossnar från sitt
skaft vid brittmässtid, gick den gamla in i vilan. Ingen
vård pryder graven, men Skaparen låter maskros och
styvmorsviol smycka den lilla gröna kullen varje vår; och när
solen leker där över blommor och gräs, lyser den enkla
graven så vackert och rikt, att själve Jonas i Brötåsa
« skulle vända sig under sin dyrbara marmorhäll om han
bara visste det.
+
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
