Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
skogsbeståndet tog man av, förbi torparens: åkerlycka,
och nere vid Långsjölandet slutade färden. Och så när
denna tillfälliga timmersåg sattes igång, fick man rätt vad
det var se den lille gubben med rundmössan,
grävlingsväskan och: de raka stövlarna, lunka ditåt. Det var ju
ont om folk överallt, och när nu den blivande: maskinisten
var hemma i grannskapet och bodde i en av stugorna som
kronjägarn på sin tid velat riva bort, var det nog efter
dennes förespeglingar om slantens storlek i förhållande till
det lätta arbetet, som Granhultarn fallit till föga för
erbjudandet. En hel femma för varje nattskift och
dessutom: extra ersättning för varje meter ribb han kunde
hugga under eftermiddagarna, sedan han vilat ut — det
var ju ett anbud som hette duga för en gubbe i hans
ålder. Och en sådan päng hade heller aldrig Granhultarn
drömt om att någonsin förtjäna under ett skift här på
jorden...
Därför axlade han grävlingsväskan, tog stövlarna
och rundmössan på, samt lunkade den långa vägen upp
genom skogarna. Och sålunda kom det sig. att
Granhultarn under ett par sommarmånader i slutet av denna
krigs- och kristid kom att utföra sin sista egentliga och
ojämförligt mäst inkomstbringande gärning.
När kvällen kom gick sågverksfolket hem till var sitt,
lokomobilen blev frånslagen och den hopskarvade remmen
låg tyst och slak över linskivorna. Endast från de otäta
ventilerna fräste det ännu när oljedropparna släppte och.
föllo ner på den heta maskinen. Och medan elden
mojnade av under pannan, vankade nu Granhultarn alldeles:
ensam fram: över sågbacken och in i den primitiva sågen
med sitt skjul av genomsura ytbräder, för att hålla ett
vaksamt öga på brandfaran, under de nattliga timmarna.
Vid femtiden på morgonen skulle han åter sätta fyr
under pannan och ha ångan uppe till vanlig tid, då
maskinisten och sågverksfolket kommo för att börja sin
arbetsdag. Det blev ändå ibland många om och men innan
man fick. den gamla, utslitna maskinen igång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
