Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
och att det varit denne som farit ovarsamt fran med hans
sömn. Kanske var det middag och sågverksfolket höllo
till utanför i solskenet med sin matsäck?
Men där stod sågverkspatron kvar med ännu
bisträre uppsyn framför honom, och medan han ännu ett par
omgångar sparkade mot stövelbottnarna, röt han: —
”Jasså, här skall ni gå och se till elden och akta på
brandfaran, men istället ligger ni och sover på det här viset...
inte duger detta...” Granhultarn rynkade ögonbrynen
och plirade ännu en gång ut över skjulet, och så påminde
han sig tydligt språket ur Psaltaren, första versen på det
etthundratjugosjunde kapitlet, som han höll på att
genomtänka, innan han insomnade. Och medan han
sakteligen kom på benen, citerade han: — ”Om Herran inte
bygger huset så arbeta de fåfängt som därpå bygga — om
Herran inte bevarar staden, så vaka väktarena fåfängt”...
Därmed borde det nu stå klart för sågverkspatron
att det inte alls hade någon betydelse för brandfaran i
denna lilla timmersåg, antingen han gick där och vaktade
eller slumrade till. Detta var nu hans försvar eller
ursäkt, och sedan fick väl sågverkspatron vara av vilken
mening han ville: Och sådan var verkligen denne, att om
han sett sig god nog att skaffa en annan i Granhultarns
ställe, så sade han säkerligen fått avsked på grått papper.
Men nu ställde detta sig hart när omöjligt och därför
fick udda vara jämt, och även sågverksfolket kom och
gick som vanligt. Och alltsammans gick sin gilla gång så
länge, som till sågverkspatron skulle börja sälja sitt virke,
och med fasa upptäckte hur virkespriserna sjönko. När
han således fick sitt första anbud, var detta lägre än
timret kostat honom på vårsidan, och sämre blev det för
varje vecka. Det gick ju raka vägen i fördärvet,
ingenting var säkrare än detta. Men sådana voro tiderna, och
ingen kunde väl spå när toppen var nådd och priserna på
virket skulle börja dala. Nu voro hans egna tillgångar
uppslukade och borgesmännen fingo träda till. Och
därmed tog den rörelsen ett mycket haästigare slut än tänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
