Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Man födde upp två vita tvillingskalvar,
tills de blev stora nog att bära ok. |
Allt måste ske med tystnad och med allvar,
om ej försöket skulle gå på tok.
En torsdagsnatt, när månen stod i nedan,
till gravarna man körde djuren hän,
och sänkte kättingen i graven sedan,
då ugglan tjöt från några gamla trän.
När skatten redan hissats upp till randen,
ett jubelrop i glädjen höjde man,
men då gled kättingen så fort ur handen
och skatten for till botten och försvann.
Om ”Drakaröset” visste man berätta
att en guldkista funnits i dess djup
och att man den i säkerhet sökt sätta
och bärga den ifrån dess ättestup.
Men när man väl fått kistan upp i ljuset,
sågs hela byn i röda flammor stå.
Då sade någon: ”Låt oss rädda huset,
hur det än se’n med skatten månde gå”!
Vid dessa ord var kistan helt försvunnen,
den sjunkit neder till sitt forna rum.
Den tålde ej att någon öppnat munnen —
skattsökaren ju måste vara stum!
Alltse’n den dagen vaktas den av draken
och ingen vågar nalkas ”Dejla-rös”.
De gamla tala dock ibland om saken,
om denna guldskatt ifrån hedenhös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
