Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Midsommarnatten var den rätta stunden
att söka bot för sina krämpors mängd.
Man samlades kring källan uti lunden,
så mystisk trolsk — och glömd var vägens längd.
Man tvådde sig och drack av källans vatten,
var krämpa trodde man sig lämna här.
Fullmånen lyste i Johannesnatten
och rymden tycktes full utav mystär.
Och samma natt man gick ”Midsommargången”,
det ungdom var, som följde denna sed.
Man tog en sväng omkring midsommarstången
tills solen dalade och se’n gick ned.
Till ”Stenatorgets korsväg” ställdes stegen,
i natt man skulle ”Vaka tyste” där.
Man fick ej heller tala under vägen,
om man skulle få se sin hjärtanskär.
Ty var och en, som ville ”vaka tyste”,
han måste sitta allvarsam och stum
och se på månen, som från himlen lyste
och giva fantasi och tankar rum.
«+ Då han minuter räknade och mätte
och väntade på vad som skulle ske,
fick han i soluppgången se ”den rätte”,
då fick han möta sin tillkommande.
Vid kyrkovägen, nära invid renen,
en fornlämning låg kvar se’n isens tid.
Det var den stora gråa jättestenen,
som här lagt sig till ro vid isens glid.
Till denna stenen var en sägen knuten,
den vände sig på sidan varje gång
kyrkklockan ringde in gudstjänstminuten,
förrn templet fylldes utav psalmesång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
