Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d2
hette han aldrig något annat — när han inte själv hörde
det, vill säga. .
Erkers buttra sätt var vida känt och föremål för
många roliga historier.
Gubben gick en gång i mejeristens trädgårdsland och
ansade rabarbern. Mejeristen skrek att han ville tala med
honom. Erker arbetade. Mejeristen kom utanför väggen,
skrek igen, pekade och gestikulerade. Erker arbetade.
I full förtvivlan bad då mejeristen en förbipasserande
liten barfotalasse att försöka göra begripligt för gubben
vad det rörde sig om. Lassen hade ett avsevärt högre
röstläge än uppdragsgivaren och sparade inte heller lungorna.
Gällt och skärande som ett nödrop ven det genom luften:
”Erker! — Erker! ! — E-r-k-e-r! ! !
Omsider sänkte sig den lappbötta byxbaken som
dittills guppat fram i jämn takt och oföränderligt höjdläge
mellan fårorna i rabarberlandet och gubbens lilla eldröda
ansikte kom i dagen. Han såg sig hastigt omkring, fick syn
på den illhojande lilla grabben och röt: ”Skäll i helskotta,
din snorgärs!” Samt återtog sin sysselsättning. Han anade
argan list så snart han såg en sån liten knatte i närheten
— och varför skulle den här vara ett undantag —?
Ingen hade någonsin hört Erker säga tack för
någonting. Det ordet fanns inte i hans vokabulär. Patron på
herrgården försökte upprepade gånger att genom oväntade
favörer framtvinga det enkla lilla ordet, men alltid
förgäves.
En gång satt han i glada vänners lag, då talet föll på
otacksamhet i allmänhet och Erkers dito i synnerhet. En
av gästerna undrade om det inte ändå skulle vara tänkbart
lura gubben att försäga sig och utfäste sig att betala vad
det kunde komma att kosta.
Erker kallades in från ladugården och fick veta att
han ägde rätt att genast, gratis och franko på
gårdsmagasinet avhämta en halvtunna råg av bästa sorten. ”Jaha —
dä ska bli”, menade Erker, vände och gick mot dörren.
Kommen dit hejdades han av ett skarpt anrop från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
