- Project Runeberg -  Pennorna / 1941 /
46

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

spann fin linnetråd. Hennes blåmålade spinnrock surrade
sövande. Maja sjöng en visa emellanåt, och däremellan
frågade jag efter allting, som småbarn brukar göra, och
ibland svarade den gamla och ibland Maja. Jag hade just
då fått ligga hos Andreas och farbror i en kolhytta nere i
storskogen och eftersom det var första gången, så hade
jag lagt märke till allting och tyckte, att det var bra
mycket märkligare, än det var, och det tyckte nog de båda
kvinnorna med. De hade ju båda två varit med om hela
kolningshistorien ända från barndomen, och deras minne
var lika gott, som mitt nu är. Bäst jag pratade, började
Katrina:

— Ja, du töcker, att dä ä märkligt å legga i en
kolhytta. Men du få lov bli gammel, innan du har lugget där
så många nätter som ja, å sitt, va ja har sitt, å hört, va ja
har hört. Jag vaknade till ordentligt och glömde på en
gång mina upplevelser vid milan.

— Va så å hörde ni då, moster? Så ni skojsråvan,
älla hörde ni na?

— Nähä, du lelle pojk, dä gjorde ja inte. Dä va bara
fullvuxna manfolk som så den, å dä va bara, når di va
ensamma. Ja bå så å hörde dä, som va värr än ho. Bror min
Isak å ja hade varjarna utanför kolhytta en hel natt nåra
da före jul. Ja va tolv år då, å Isak va femtan, å far va
tvungen te å va hemma en natt, för mor hade fått en liten.

Så snart moster nämnde vargarna, tappade ja opp i
spiseln och lade på mera ved. Jag blev mörkrädd så fort
hon nämnde vargarna. Då ville jag ha ljust i stugan, och
båda två förstod det. Båda skrattade, och den gamla
fortsatte. |

— Milan hade ju gått ner, å dä va inte mö värme i na,
men dä va en liten kulle, som dä va elli. Å far hade sagt
oss, att vi feck inte sova bägge på en gång å att vi skulle
ha ell i hyttspisen hela natta. Å om vi skulle gå ut å böta
nåt hål, så sulle vi tänna ett bloss å ha öxen mä oss, för
dä va gott om varja i skojarna då. Vi vesste ju precis, hår
vi skulle göra. Vi hade ju vatt mä far å andra mä många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 01:48:54 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1941/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free