Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
kvinnorna fick jag eh sockerpinnastrut och en julagubbe
till mig själv och mina systrar, och när jag kom hem var
det min tur att bada i den stora baljan, och så blev det
julaftonskväll med alla dess fröjder och vi gick till sängs,
mättare än vi varit någon gång under årets lopp, men så
hade vi också doppat i grytan två gånger den dagen och
ätit sovel mera än annars på en hel månad och vi hade
ätit blötfsk och vit gröt och alla i huset var krya och fick
lägga oss under det Mor pysslade om oss, vilket sällan
hände. Vi somnade med desamma och vaknade inte förr
än Far kom upp och började elda i spiseln, då var Mor
borta, en bondmora hade blivet sjuk och mannen hade
kommet efter Mor, för nu skulle det bli småbarn 1 det
huset.
Jag fick följa med farbror Ante till Kyrkan, men Far
blev hemma hos flickorna. Julottan har jag skildrat förr,
men den gången hände det i alla fall något, som jag aldrig
glömmer. En av våra vänner, Pelle te Axels, kom och
ville tala med Ante när de kom ur kyrkan, och Pelle
talade om att en känd ”snärjeskött” satt ut ett par hundra
fågelsnaror på ett par fågelrika ställen. Han och hans
pojkar hade satt ut dem julafton och nu ämnade de nog
vittja dem när de kom hem från kyrkan och hade ätit sig
mätta. Både Ante och Pelle var jägare och ilska på
Snärjeskötten, och de bestämde sig för att ta ett såt genom
markerna på hemvägen från kyrkan. Det där såtet tog
tre timmar för oss och farbror Ante och jag kom inte hem
förr än klockan tolv, men så hade vi tre tjäderhönor och
två orrar och en tjäder med oss hem och dessutom ett
hundratal fina messingsnaror som vi satt en grov knagg
1 och slitet av. Det där arbetet gillade inte Far och Mor,
fast vi fick sovel till fjorton dar. Faster Stina gillade det
inte heller och hon muttrade och skällde på farbror Ante
för att han lärde ”luastackarn” en hoper oforer på själve
juladan. Hon varken ville, eller kunde laga till en fågel,
det fick alltid Mor göra åt Ante. Men så grälade inte Stolta
Katrina eller Maja på varken Ante eller mej, när han skic-
Rn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
