Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Victor Haak:
Vikingen vid korset.
Mellan Emarp och Lönneberga stationer å Nässjö—
Oskarshamns järnväg resa på norra stranden av Silverån
de branta Hängklevsbergen sin ättestupa över tallmo och
äng.
Långt tillbaka i historisk gryning, så länge sen som
när Fjolner satt kung på Odins stol i Uppsala, fanns vid
Hängklevens stup en oskrädd ryggåsstuga, där en liten
blåögd parvel lekte på jordstrampat golv. Han hette
Jorund och var Starkädirs ende son.
Vinter efter höst försvann och vår på vår strödde
blommor över Hängklevens skrevor, till dess Jorund blivit
nitton år. Då satt han en dag ensam vid åstranden, där
vattnet virvlade och rann. Så hade han många gånger
suttit och längtade till havet, som han anande skådat i
hela dess ändlösa vidd.
Ehuru föräldrarna i det längsta motarbetade hans
önskan att å vikingaskepp draga sunnanhavs till
Germannien, måste de dock slutligen giva sitt samtycke till avfärd.
Jorund var då så tränad i vapnens bruk med slunga och
svärd, att han under strider med vildsvin och ur mången
gång sett döden på spjutlängds avstånd.
En vårdag i maj, när solen skred upp över ådalens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
