- Project Runeberg -  Pennorna / 1941 /
89

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

89

blevo de horom kvitt och egna herrar på täppan. Nog
skulle det gå bra att övertala och lockas. Johan var ju
ändå rätt så konstig och klen på huvudets vägnar. Därför
kunde ju aldrig det komma i fråga, att han skulle bli
husbonde efter fadern. För resten hade ju Stina vårdat och
skött den gamle på bästa sätt till döddagar och vidare
gjort så mycket för hemmet i all sin dag. Så ingen var väl
närmare till gården än hon. Johan var ju bara ett
inventarium, en möbel, som borde flyttas undan till en vrå för
att inte stå och skräpa längre och vara i vägen. -— Ja, så
skulle de köpa nya kor, som voro högmjölkande, så kunde
det säljas mera smör. En yngre häst måste de också ha,
och så skulle de nymåla åkvagnen, reparera upp
ladugården; och så skulle de sätta in sina pengar på den och den
banken, som var solid och gav den högsta räntan — men
de skulle ha var och en sin egen bankbok, det var
förståndigast; och all skogen skulle de sälja, det bleve rysligt
med pengar, stora pengar. — —

Och medan sommarnatten lekte och viskade om älskog
och lust bland blommor och blad, sutto de båda
människorna oberörda av allt detta, viskande ivrigt och hest om
pengar och jordagods. —

En dag vid frukostbordet yttrade Stina:

— Har du tänkt på hur vi ska ha det i en RTR
Johan?

— Nää, vad då?

— Jo, jag menar med gården.

— Jaså det; ja, jag får väl gifta mig, jag, och
övertaga gården efter far, och du får väl ge dig ut och tjäna.

— Såå, säger du det. Vem ska du då ha?

— Å, det blir väl alltid någon.

:— Ja, vem skulle det bli om en får fråga?

— Det vet jag väl bäst själv.

— Inte är det väl någon klok människa, som vill
ha dig!

— Varför det då?

— Ja, inte för nånting just men ändå; int visste jag,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 01:48:54 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1941/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free