Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
flera dagar utan att bjuda ut sin handelsvara, och på
somrarna kunde han ge sig in åt skogarna och bara njuta av
hur vackert det var. Vid sådana tillfällen levde han på bär
och örter.
Så gick åren och Johannes blev gammal, men hur det
nu var, så lyckades han i alla fall lägga av några slantar
då och då — det berodde väl på att han levde så billigt.
Han var väl i sextioårsåldern när han köpte Tunnan
och slog sig ner där, men han levde och blev mycket
gammal, över nittio år vill jag minnas. När han blev — som
han själv kallade det — ”egendomsherre”, hade han redan
åt sig utformat ett filosofiskt system, som sannerligen inte
stod de gamle grekernas efter i levnadsvisdom. Förresten
kan man väl säga att han hade mycket gemensamt med de
gamle tänkarna — särskilt Diogenes. Hans
”levnadssystem” gick ut på att man skulle äga så litet som möjligt,
ty ju mindre man ägde, ju friare var man från bekymmer.
Vid ett tillfälle sade han:
— Har man bara en stol att sitta på utanför väggen
när solen skiner och en stuga att krypa in i när det regnar,
så har man nog.
Detta yttrande, tillsammans med den omständigheten;
att Johannes” ställe kallades Tunnan, var ju allt för
frestande för några skolpojkars skämtlynne. Vi voro också
snart på det klara med att Johannes måste ha ett nytt
namn — han borde heta Diogenes (naturligtvis!) och för
att riktigt trycka på de väl tillrättalagda omständigheterna
döpte vi om namnet till ”Diogenes i tunnan”.
Det namnet blev godtaget av nästan alla människor
— utom prästen — och snart talade man inte om Johannes
annat än som Diogenes i tunnan, fast jag har vissa skäl
misstänka att en och annan inte visste riktigt vad som låg
till grund.
Från min skoltid minns jag Diogenes i tunnan som en
mycket gammal man, böjd i ryggen och med ett böljande
"vitt skägg, som föll ner över bröstet. Han gick en smula
tubbigt med små korta gammalmanssteg, men detta hind-
NISSE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
