- Project Runeberg -  Pennorna / 1941 /
107

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

hade hatet växt. Slutligen hade han rymt och sällat sig
till några stigmän, som uppehållit sig i trakten...

oo — Nu är jag sedan tre år deras anförare, sade han,
och du må tro att det är ett fritt liv. Inget saknar vi. Vi
behöver egentligen varken stjäla eller röva — folk fruktar
oss och ger oss godvilligt det vi behöver. Vi har rett oss
en bostad i skogarna nordpå — och följer du med, så skall
intet bli dig vägrat. För din skull skall jag överge min
gamla dröm att tända eld på Brantavik. Det är ovisst om
jag kommit mig för ändå. Detta är tredje julnatten jag
kommit hit i samma syfte, men de två har jag
vänt om utan att verkställa mitt uppsåt. .

— Det visar att de goda kralterna. inom dig ändå
segrat, sade Katarina. Men jag tycker inte om ditt yrke.
Även om du inte är direkt rövare, så står du på gränsen
till att vara det, men du är ung och stark, du kunde vinna
din utkomst på hederligt sätt. Gå in vid hären, till exempel
— där behövs starka karlar.

Han satt tyst en lång stund, sedan reste han sig och
fattade i dörrklinkan — det låg något nästan blygt i hans
uppträdande — och han sade lågt:

— Och då, ifall jag kommer igen som en hederlig man
— som soldat, vill du följa mig då?

— Ja, svarade Katarina, det vill jag. Jag tycker att
du ser snäll ut — bara du kan kväva hatet som bor inom
dig...

— Jag skall försöka, svarade han. Vänta mig åter
en julnatt, när du går stugan runt med ditt ljus. I kväll
var det mig du mötte — ännu en gång skall du möta mig.
Kommer jag inte nästa jul, så kommer jag en annan...

— Jag skall vänta, svarade Katarina. Men säg mig
nu också ditt namn innan du går.

— Jag heter bara Svante. Ett lämpligt efternamn
skall jag skaffa mig när jag blir soldat.

Så hade han gått, utan att ens trycka hennes hand.
Katarina stod kvar vid fönstret och såg efter honom tills
han uppslukats av mörkret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 01:48:54 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1941/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free