- Project Runeberg -  Pennorna / 1941 /
118

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

kedjor — ty fredade skulle ättehögarnas kämpar vila, och
ägnas sin tysta vördnad, som gammal god sed bjöd.

Och inte heller rörde man de av deras redskap som
därvid stundom kem i dagen. Detta var man också mycket
noga med. Gravfältet var bra mycket större i omfång och
utbredning, än man hade vetskap om. På andra sidan
landsvägen, uppe i de sandavlagringar och åsar som
Möllman hade sin råg på, fanns sålunda även spår. Och nu
senast hade man borta i grustaget påträffat en hopbuntad
knippa om ett fyrtiotal smidda svärd eller spjutämnen,
ganska illa åtgångna av åldern. Möllman brukade ju även
lägga tillbaka de fynd han gjorde, ty dylikt hittegods av
såväl sten som metaller, förde ju tur med sig och verkade
skyddande för växtligheten, bara man höll tyst därmed.
Han hade alltid en ”åskvigge” liggande på den
handskrädda bjälken över ingången till sin ladugård, så att inget
”oknytt” kunde kliva in över tröskeln till djuren.

Men de här svärden lågo som sagt i grustaget, utanför
hans råmärken, och så fort gårdssmeden fick höra talas
härom, gick han genast fram och hämtade allesamman,
samt smidde så småningom upp dem för gårdens behov.

Ordergången såväl grenadjärerna emellan som inom
båtsmanshållet, gick sin gilla gång och inget vinterväder
kunde hindra dess befordran. Nu till söndagen skulle det
bli kyrkparad. Sådan återkom ju månadsvis och ur.
rotekistan inne i kammaren framtog Möllman sin uniform.

Det var alldeles för rysligt så grann den var, och Anna
Stina tog lika varligt i den som i sin kyrkklänning. Vita
kortbyxor, ”stibletter”, eller damasker skulle vi väl säga,
som gingo upp över knäna och knäppta på utsidorna med
många knappar. Klädesrock i blått med rött ”revär” fram
över bröstet och knäppt på höger sida. Vit krage med röda
kanter om halsen samt röda uppslag på ärmarna.
Grenadjärmössan, hög som en stormhatt med gult band och
ståndare, samt röd ”tagelliggare” nedåt högersidan, bandulär

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 01:48:54 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1941/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free