Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
ren”, varpå han tillsammans med församlingen läste ett
tyst ”Fader vår”. Men när prosten skulle börja lägga ut
texten, då kom ej ett ord ur hans mun. Han blev högröd i
ansiktet och harklade sig oupphörligt, men inte ett ljud
kom över hans läppar. Skräckslagna stirrade menigheten
på sin prost, som med stirrande blick blickade ut över dem
under pinsam tystnad. Deras herde var slagen med
stumhet och gudstjänsten måste avbrytas. Väl försökte prosten
att åter bliva herre över rösten, men den svek obevekligt,
och det blev mässfall.
Om, som jag tror, prosten tolkat Skriften fel, så skall
också prosten få tiga. Vi låter en högre makt döma mellan
oss! Dessa tiggarlappens ord fann prosten inristade i sitt
hjärta, då han gick ner från predikstolen. En högre makt
hade talat!
Det blev att begära tjänstledighet för prosten under
förhoppning om att det onda kunde hävas. Huvudstadens
specialister i halssjukdomar togo honom under behandling,
men han förblev stum. Men under denna tystnadens tid
fann prosten sig själv och fann sig vara en fattig, syndig
människa, som intet hade att förhäva sig över. Hans
tankar gingo ofta till församlingen däruppe i Grenvikens
dalar och fjäll, och hans största önskan var, att än en gång
få tala till sin församling, icke med slag av lagens
hammare utan med evangelii lisa. Ingen förstod sig på prostens
halsåkomma. Sex veckor hade han gått under behandling,
men något resultat till det bättre blev det ej. Han fick
återvända till Grenviken lika stum, som då han reste
därifrån.
Prosten hade fortfarande tjänstledighet och sd tid
till meditationer. Kanske att om han förödrmjukade sig
för Lapp-Nila, kanske om han först i ödmjukhet bad sina
medmänniskor om förlåtelse och sedan föll ner i. ödmjuk
bön inför Herren, kanske, resonerade han, skulle han
återfå talets gåva. På trolldom trodde han ej, men han var
fullt förvissad om att Herren var en stark hämnare. Och
hur var det ej med Sakarias! Som blev stum, därför att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
